Närgången varg i Linghed vid Enviken får leva vidare

2012-02-29 |

Länsstyrelsen i Dalarna följer den inslagna vägen och säger nej till skyddsjakt på vargar för att de finns.
I dag onsdag sade man nej till skyddsjakt på en varg i Linghed.
Man motiverar beslutet med att vargen inte vållat en sådan skada att skyddsjakt skulle vara motiverad.

Skyddsjakten har sökts för en varg som har uppehållit sig kring byn Linghed under en tid. Enligt sökanden uppträder vargen oskyggt och har jagat båda hare och rådjur inne i byn och enligt ansökan går vargen mellan hus på nätterna.
Länsstyrelsen ser allvarligt på situationer där en varg uppvisar ett närgånget beteende. I det här fallet anser Länsstyrelsen dock att inget ovanligt närgånget beteende har konstaterats. Det är vanligt att vargar, precis som andra vilda djur rör sig i och kring byar och samhällen när människor inte är aktiva.
Den aktuella vargen har heller inte visat ha ett skadebenäget beteende mot löshundar.

Därför säger Länsstyrelsen nej till skyddsjakt i Linghed. Frågan kan dock tas upp igen till ny prövning om situationen förvärras.
För några dagar sedan sade Dalstyrelsen nej till skyddsjakt på en varg i Insjön.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen