Minst 34 skandinaviska valpkullar 2012 säkrade – 31 av dessa i Sverige

2013-04-02 |

Två revir på en bild - Aamäck och Acksjön. Vi står i Acksjöreviret norr om Uvanå i Hagfors kommun och blickar österut in i Aamäck och Dalarna.

31 svenska vargrevir med valpar födda våren 2012 har nu säkrats i vinter av Viltskadecenter i enlighet med Naturvårdsverkets inventeringsföreskrifter.
Utöver dessa har tre valprevir säkrats i Norge inom ulvsonen. Totalt 34 valpkullar i Skandinavien 2012, det är årsrekord sedan första valpkullen 1983.

Det föddes rekordmånga valpkullar i skandinaviska vargrevir förra året. Tidigare rekord är från 2010 då det föddes 31 valpkullar i Skandinavien.

Säkra svenska valprevir:
Dalarna: Göra, Fulufjäll, Fenningsån, Tandsjön, Siljansringen, Björnås, Tansen, Homna, Norn, Draggen

Örebro: Kloten, Nora, Hedbyn, Loka, Villingsberg

Dalsland: Kynnefjäll, Ed/Eidsberg

Västmanland: Färna

Värmland: Medskogen, Glaskogen, Trång, Jangen, Aamäck, Östmark, Rottna, Sandsjön, Djurskog, Skugghöjden, Acksjön, Fänstjärn

Gävleborg: Prästskogen

Utöver dessa tillkommer tre säkrade valprevir i Norge inom den s k ulvsonen.

Kommentar: Lokareviret i Örebro län är i princip utplånat av skabb. Sex vargar är avlivade sedan sommaren 2012.
Flera av ovan redovisade revir sträcker över länsgränser. Vi har valt att redovisa dessa revir i endast ett av de län som berörs.

Det senaste reviret som registrerats som valprevir är Färnstjärnreviret rakt öster om Stöllet i Värmland i området upp mot Dalagränsen utefter E45 - ett område som en gång gick under namnet Halgåreviret.

Värmland har nu dussinet fullt med valprevir från förra året.
Hela länsgränsområdet mellan Värmland och Dalarna/Örebro län är nu upptaget av vargrevir i stort sett obrutet från E18 upp mot Fulufjäll.
I princip finns alla svenska valprevir inom Värmland, Dalarna och Örebro län. 27 av 31 valprevir finns i dessa län.

Det har sövts och märkts 10 vargar I Skandinavien i vinter

I januari märktes ett nytt par i södra delen av det gamla Tenskogsreviret i Hälsingland. Det nya reviret ska heta Kukumäki. Tiken är född i Tandsjön, ocn hanen i Tenskog.

I februari märktes sex hanvargar i Slettåsreviret i norska Hedmark, varav en är den förmodade fadern.

I mitten av februari, märktes det nya paret i Aamäck i östra Värmland. Hanen här är född i Skugghöjden, och är därmed en s k F2a, barnbarn till den invandrade Kynna-hanen. Tiken är född i Kloten-reviret.

Resultatet är att två tikar är märkta inom utsättningsprojektet som syftar till att djurparksvalpar ska kunna sättas ut i vilda lyor i vår.
Möjligen kan också en av Grimsö forskningsstations märkta tikar användas i projektet.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen