Miljöorganisationer överklagar vargjakten

2013-12-19 |

Svenska Rovdjursföreningen, Naturskyddsföreningen och Världsnaturfonden WWF kommer gemensamt överklaga Naturvårdsverkets beslut om licensjakt på varg. Miljöorganisationerna kommer även att kräva att Förvaltningsrätten inhiberar beslutet i väntan på rättslig prövning.

- Nu får vi resultatet av att regeringen väljer konfrontation istället för samarbete i rovdjursfrågan. Vi kommer snarast att överklaga beslutet eftersom det strider mot både Sveriges och EU:s lagstiftning. Den svenska vargstammen är fortfarande hotad av inavel och vem som helst kan förstå att läget inte blir bättre av att man skjuter 30 vargar och rensar hela revir, säger Mikael Karlsson, ordförande Naturskyddsföreningen.

- Utifrån Vargkommitténs förslag hade regeringen en unik chans att uppnå samförstånd i en fråga som återkommande river upp starka känslor. Det är beklagligt att regeringen medvetet undergräver hela EU-lagstiftningen som ska skydda hotade arter, säger Tom Arnbom, rovdjursexpert på Världsnaturfonden WWF.

- Det finns ingen seriös forskning som visar att den svenska vargstammen har uppnått gynnsam bevarandestatus och därför faller Naturvårdsverkets underlag för beslutet. EU-kommissionen har tidigarte haft starka invändningar mot kvaliteten på det vetenskapliga underlag som man nu använder för att motivera vargjakten, säger Ann Dahlerus, generalsekreterare Rovdjursföreningen

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen