Miljöministern manipulerar media med felaktiga uppgifter när han försvarar vargjakten

2011-03-29 |

Felaktiga uppgifter används nu av miljöministern för att förhindra att Sverige dras inför EU-domstolen

I sina försök att försvara regeringens vargpolitik försöker nu miljöminister Andreas Carlgren manipulera media och den allmänna opinionen med vilseledande uppgifter. Någon annan slutsats kan man inte dra efter gårdagens presskonferens, då miljöministern presenterade regeringens svar till EU-kommissionen om vargjakten.

Vid presskonferensen hävdade Andreas Carlgren att expertgruppen LCIE bedömt den svenska licensjakten som förenlig med EU-lagstiftningen och visade ett citat från expertgruppen som stöd för detta. Men citatet var hämtat ur en skrivelse som LCIE dragit tillbaka och ersatt med en ny version som inte längre innehåller några juridiska tolkningar av den svenska vargjakten.
Det är naturligtvis miljöministern och hans sakkunniga på departementet mycket väl medvetna om.
Miljöministern påstod också att antalet vargrivna tamdjur mer än tredubblats på tre år och använde statistik fram till 2009 som stöd för detta.
Den färskare siffran för 2010 nämndes inte.
Den visar mer än en halvering av antalet vargrivna tamdjur jämfört med föregående år från 493 till 201.
Antalet vargrivna tamdjur varierar stort mellan åren och just 2009 var siffran extra hög. Variationen beror ofta på att enstaka vargindivider vissa år orsakat en stor andel av skadorna. När en sådan varg försvinner, ofta genom skyddsjakt, minskar antalet angrepp betydligt enligt Viltskadecenter.
- Miljöministern dribblar med fakta för att försöka legitimera en politik som är på väg att förlora all kontakt med verkligheten, säger SRF:s ordförande Roger Olsson.  Det gynnar inte en saklig och seriös diskussion om vargförvaltningen i Sverige.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen