Mats Rapps rapport får stöd av Dalalänsstyrelsen: - Den illegala jakten på varg ökar

2012-01-27 |

Bilden som illustrerar Mats Rapps tjuvjaktsrapport visar ett förädiskt lugn i vargmarken.

Antalet vargar som dör av illegal jakt i Dalarna har ökat, det slår Länsstyrelsen fast i en rapport som kom i dag 27 januari. Därmed får vargspåraren Mats Rapp stöd för sin rapport om ökad tjuvjakt som kom tidigare i vinter.
Dödligheten bland vuxna revirmarkerande vargar i Dalarna är också större än den beräknade naturliga dödligheten hos varg. Länsstyrelsen drar av detta slutsatsen att mellanskillnaden sannolikt beror på illegal jakt.

- En eller två vargar som har bildat eget revir beräknas dödas illegalt varje år. Men troligtvis är det totala antalet vargar som dödas olagligt större. De revirmarkerande vargarna står för bara ungefär en femtedel av länets vargstam, skriver länsstyrelsen i ett pressmeddelande.

- Fler vargar dör i länet än de borde om man jämför med statistik kring naturlig dödlighet hos varg, säger Henrik Thurfjell Länsstyrelsen Dalarna.

Totalt har 28 revirmarkerande vargar försvunnit i Dalarna mellan åren 1997 och 2010. Därutöver finns några fall där flera valpar försvunnit samtidigt innan de vuxit upp och naturligt lämnat sin familjegrupp.

Under den senaste åttaårsperioden har i genomsnitt en giftåtel per år hittats i Dalarna. Fyra inom Rättviks kommun, två inom Malungs kommun och vardera en inom Mora och Orsa kommuner.

Länsstyrelserapporten bekräftar i sak allt som rapporterades i Mats Rapps rapport om SRFs tidning Våra Rovdjur presenterade i nr 4/2011, som dock också innehöll uppgifter om känd illegal jakt i Gävleborgs län.

Dokument för nedladdning

Mats Rapps rapport.pdf

Relaterade länkar

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen