Lodjuren färre - licensjakten ställs in i mellersta Sverige

2014-01-31 |

Lodjursstammen minskar i norra och mellersta Sverige, det visar de senaste resultaten från de årliga inventeringarna. I mellersta Sverige minskar lodjuren så mycket att licensjakten ställs in i år.

Enligt den senaste inventeringen finns det färre familjegrupper (honor med ungar) än tidigare i norra och mellersta Sverige. I norra Sverige beror minskningen sannolikt på ökad jakt. I mellersta Sverige kan jakten vara en orsak men även andra faktorer som samverkar med varandra kan inverka.

I de flesta län i mellersta Sverige minskar lodjursstammen så mycket att Naturvårdsverket varken kommer att besluta om licensjakt eller delegera rätten att besluta om licensjakt på lodjur till länsstyrelserna. Det blir alltså ingen licensjakt på lodjur i Dalarna, Värmland, Västra Götaland, Västmanland, Örebro, Uppsala och Stockholms län. Skyddsjakt är ändå fortsatt möjlig i dessa län.

Naturvårdsverket överlämnar rätten att besluta om licensjakt på lodjur enbart till länsstyrelserna i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län. Naturvårdsverket utreder också om det är möjligt med en licensjakt på lodjur i Gävleborgs län. Inventeringen visar att stammen i Gävleborg ligger över länets fastställda minimivärde.

Fakta om miniminivåer för lodjur och inventeringsresultat:

Norra rovdjursförvaltningsområdet
Miniminivå: 75 årliga föryngringar,
Inventeringsresultat 2012/13: 83 föryngringar

Mellersta rovdjursförvaltningsområdet

Miniminivå: 137 årliga föryngringar
Inventeringsresultat 2012/13: 95 föryngringar

Södra rovdjursförvaltningsområdet
Miniminivå: 38 årliga föryngringar
Inventeringsresultat 2012/13: 19 föryngringar

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen