Licensjakten på varg i januari måste stoppas säger SNF, WWF och SRF i gemensam överklagan

2015-12-15 |

De tre miljöorganisationerna Naturskyddsföreningen, Världsnaturfonden WWF och Rovdjursföreningen vill att Naturvårdsverket stoppar licensjakten på varg som är planerad att starta 2 januari.
Under tisdagen lämnades överklagandet in samtidigt med en begäran om inhibition.

Fem länsstyrelser har tagit varsitt beslut för sin del av jakten. Sammanlagt handlar det om sju revir med 46 vargar.
Enligt en motivering i överklagandet innebär den planerade jakten att
mellan 10 och 14 procent av den senast inventerade svenska
vargpopulationen kommer att skjutas bort.
- Jakten omfattar en så stor andel av populationen att detta i sig innebär ett brott mot undantagsreglerna i jaktförordningen 23c § och art- och
habitatdirektivet artikel 16.1.
Jakten innebär ett så stort ingrepp att det inte är förenligt med kravet om gynnsam bevarandestatus, och överskrider den ”begränsade mängd” som kan komma ifråga enligt direktivets 16.1 e), som samtliga länsstyrelser hänvisat till som grund för sina beslut, skriver föreningarna.
Dessutom är de tveksamma till att Mellersta rovdjursförvaltningsområdet har det antal intakta 27 föryngringar som är miniminivån för området.
Vid licensjakten i januari i år sköts 44 vargar i 11 revir, varav endast åtta revir var utvalda för jakt.
Senare på vintern sköts dessutom ett revir bort i södra Härjedalen på skyddsjakt.
Utöver denna gemensamma överklagan har ytterligare tre organisaationer överklagat; Nordulv, Wolf Association Sweden och Jägarnas riksförbund, den senare vill att betydligt fler vargar än 46 skall skjutas i jakten.
Rovdjursföreningen Gävleborg har gjort en egen överklagan av jakten i Gävleborg. Den handlar framför allt om att Naturvårdsverket inte sett till att uppfylla sin målinriktning fyra föryngringar i länet som framfördes då miniminivån föryngringar för Mellansvenska rovdjursförvaltningsområdet fördelades på länen. Då fick Gävleborg två föryngringar med löfte om att fördelningen skulle ses över då fler revir etablerade sig i län som hade få etableringar. Nu finns det utrymme och möjlighet för fler föryngringar i Gävleborg.
Jan Bergstam

Dokument för nedladdning

Överklagan licensjakten 2016.pdf

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen