Läs det senaste om Våra Rovdjur

2020-10-07 |

I det senaste numret av vår medlemstidskrift kan du läsa om björnjakten, om hur Sverige systematiskt bryter mot EU:s art- och habitatdirektiv, samt om den skyddsjakt på varg i Östergötland som nyligen fälldes av Kammarrätten i Sundsvall – och mycket annat. Nu finns några av artiklarna på vår hemsida för dig som vill ha ett smakprov.

En artikel som nu ligger ute för allmän läsning är skriven av juristen Johanna Parikka Altenstedt. I sin masteruppsats har hon undersökt hur Sverige har lyckats med att införliva EU:s art- och habitatdirektiv i artskyddsförordningen, och hon är skarp i sin kritik mot hur detta har genomförts: "den nationella implementeringen blir en rättslig varggrop för vargen" skriver hon bland annat. Hon gör en viktig poäng av att habitatdirektivet utgår ifrån djurens rätt att existera utan att det villkoras av mänsklig aktivitet, medan den svenska rovdjurspolitiken bygger på viltvårdens perspektiv utifrån människans vilja och aktivitet. Läs hennes artikel här.

Du hittar några av texterna ur senaste numret här.

Medlemstidningen Våra Rovdjur kommer ut med fyra nummer per år. Tillsammans med webbplatsen är tidningen Rovdjursföreningens viktigaste forum för informationsspridning och kontakt med medlemmarna. Bli medlem om du är intresserad av att få tidskriften hem till dig.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen