Lars Furuholm lämnar rovdjurshanteringen i Värmland

2012-06-08 |

Lars Furuholm, rovdjursansvarig hos Länsstyrelsen i Värmland, har tröttnat på hattig rovdjurspolitk och avgår från sin tjänst sista året innan pensionen.
Han har varit rovdjursansvarig sedan 20 år.

Sedan EU fick ögonen på hanteringen av den svenska vargstammen har regeringens rovdjurspolitik präglats av ogenomtänkta och hastigt påkomna beslut menar han. Allt för att blidka EU-kommissionen och undvika att dras inör EU-domstolen.
Den politik som nu förs har snarare spätt på motsättningarna mellan vargmotståndare och vargvänner ute i bygderna, anser Furuholm.
Han säger vidare i en intervju med SVT Värmlandsnytt att det har varit svårt att få gehör för regionala idéer om rovdjursförvaltningen.
- Man har ju pratat om den här regionaliseringen under lång tid och det har ju inte blivit någonting av den egentligen, säger han.
Lars Furuholm går snart pension och han tycker att det passar bra nu att lämna över uppdraget till en ny kraft i ett läge där det blir ytterligare en ny politik kring vargfrågan i höst. Dessutom byter Värmland landshövding och därmed också ordförande i Viltförvaltningsdelegationen.

Nuvarande landshövdingen Eva Eriksson avgår i sommar och efterträds av centerriksdagsmannen Kenneth Johansson som är riksdagsledamot på dalabänken för centerpatriet sedan 1998. Han är även ordförande i riksdagens socialutskott och brukar beskrivas som en av de personer som har störst inflytande över den svenska socialpolitiken.

Så här sa han om Rovdjursutredningen när den presenerades nyligen:

  • - Utredningen är ett steg på vägen mot en hållbar rovdjurspolitik.
  • - Vi måste rikta in oss på att få acceptans hos dem som lever med varg inpå knuten, och komma bort från diskussionen om antalet vargar. Samtidigt måste vi få till en vargstam som är livskraftig.
  • - Människor som lever med varg inpå knuten har rätt att känna sig trygga.

 Och Dalarnas Tidningar skrev så här om vad Kenneth Johansson tycker om vargjakt med anledning av Rovdjursutredningen:
"Johansson konstaterar vidare att oavsett om vi vill det eller inte så ska vi ha en livskraftig vargstam i Sverige.
– Men jag vill betona att det ska inte finnas en enda varg mer än vi behöver.
Kenneth Johansson och hans parti (C) välkomnar utredningens förslag att det behövs någon form av jakt för att hålla nere antalet vargar.
– Vi ser jakten som en naturlig del av rovdjursförvaltningen. Vi införde ju licensjakt men det fick vi inte behålla när EU-kommissionen sa ifrån, och det var ju skit tycker jag. Därför välkomnar vi förslaget om jakt för att hålla nere antalet vargar, säger Kenneth Johansson.

 

Relaterade länkar

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen