Länsstyrelsen i Dalarna ger Idre sameby tillstånd att jaga tre vargar och skattebetalarna får stå för halva helikopterhyran

2012-04-17 |

Inom det hör området får de tre vargarna skyddsjagas.

Länsstyrelsen Dalarna har godkänt skyddsjakt av tre vargar som uppehåller sig i renskötselområdet i Älvdalens kommun.
På tisdagen fattade Länsstyrelsen också beslut om att avslå tre skyddsjaktsansökningar i Hjortnäs-Sunnanäng och Sundborn.
Enligt uppgift sköts de tre vargarna på torsdagen.
Det innebär att sedan hösten 2010 har 11 vargar skjutits på skyddsjakt inom Idre samebys renbete. Idre sameby skyddsjagar ensam mer än hela övriga landet.

Skyddsjakten i Idre har överklagats av flera personer. Men eftersom det i beslutet står att jakten får starta oavsett eventuella överklagande startades jakten utan hänsyn till överklagandet.

Idre Nya Sameby har lämnat in en ansökan om skyddsjakt eftersom de tre vargarna skadar renskötseln. Den godkända skyddsjakten i Idre får pågå som längst till den 1 maj. Länsstyrelsen motiverar sitt beslut med att vargarna tycks ha bildat revir i kalvningsområdet och att några andra lösningar inte finns. Enligt rovdjurspolitiken ska inte rovdjur finnas permanent i områden för renskötsel. Beslutet är också i enlighet med EU-direktiv.

För en månad sedan sade Dalarnas Länsstyrelse nej till skyddsjakt på två vargar som befann sig på  Idre samebys område på Drevfjället sydväst om Idre. Om det är samma vargar som det nu givits tillstånd att jaga är inte känt, men troligen är det samma djur eftersom de två på Drevfjället hade en tredje varg i släptåg.

Skyddsjakten får bedrivas med hjälp av exempelvis helikopter och terrängfordon, vilket jaktförordningen medger när det gäller skyddsjakt. Länsstyrelsen utser de personer som ska medverka vid jakten.
De fällda djuren ska föras till Statens veterinärmedicinska anstalt. Idre Sameby hade i sin ansökan begärt att Länsstyrelsen skulle står för hela kostnaden av skyddsjakten, men på grund av de kraftigt minskade anslagen kan Länsstyrelsen endast stå för halva kostnaden för helikopter om en sådan används.
Länsstyrelsen Dalarna har också avslagit tre ansökningar om skyddsjakt på tisdagen. Två gällde området kring Sundborn och där menar Länsstyrelsen att situationen i dagsläget inte är så allvarig att den motiverar skyddsjakt. Länsstyrelsen kommer dock att följa utvecklingen och ta upp saken igen om läget blir värre.
I Hjortnäs-Sunnanäng var huvudmotivet i skyddsjaktsansökan faran för tamdjur. Länsstyrelsen menar att det finns alternativa lösningar och avslår därför ansökan.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen