Kristian Bernstone, regionansvarig i Västra Götaland, rapporterar från manifestationen i Strömstad

2009-09-18 |

FN har utlyst 2010 till "Biologiska mångfaldens År". 7-9 september genomfördes ett s k högnivåmöte i Strömstad angående just biologisk mångfald. SRF i Västra Götaland såg ett gyllene tillfälle att då uppvakta mötesdeltagarna om det faktum att vargen ingår i biologisk mångfald.

En grupp ur SRF och Djurskyddet Sverige marscherade tillsammans med ett ekipage, bestående av fjording dragande en engelsk jaktvagn och två hundar, fram till SPA-hotellets entré för att möta representant från Miljödepartementet. Kl 13.30 trädde statssekreterare Åsa-Britt Karlsson fram och uppvaktningen inleddes med ett tal angående motiven för uppvaktningen samt överlämnande av flygblad med viktig information om vargens situation i vårt land.

Sven Stensson, ordförande i Djurskyddet Sverige, höll också ett kort tal och överlämnade så listor på drygt 5000 underskrifter. Under denna verksamhet gick våra medlemmar runt bland åskådarna och delade ut flygblad och broschyrer om hur man kan bli medlem i vår rovdjursförening.

I den massmediala närvaron sågs dels VästNytt, dels journalister från Bohusläningen och Strömstads Tidning samt Sydsvenskan. Flera fotograferingar och intervjuer genomfördes och kan läsas i Bohusläningen, Sydsvenskan och Strömstads Tidning.

Polisen var mycket hjälpsam både under planerings - och genomförandeskedet. Målsättningen att få ut vårt budskap till dem det vederbör infriades.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen