Kostavargen tog ohägnat får i närheten av Lessebo

2012-05-12 |

Den varg som för snart två veckor sedan sprang in i en bil utanför Kosta i Kronobergs län har av allt att döma börjat jaga får.
På lördag 12 maj upptäcktes ett slaget och näst intill uppätet får i en öppen hage i Korsanäs öster om Lessebo.
Länsstyrelsens besiktningsman har inspekterade resterna av fåret och bedömer att det är varg som varit framme. Enligt fårägaren saknas också ett får.
Enligt besiktningsmannen Jan-Eric Johanisson går de 23 fåren ut och in i hagen som de behagar, och fårägaren har ingen ambition att i framtiden stänga fåren inne.

Det har funnits en varg eller ett par vargar i området sedan några månader. Flera gånger har vargen setts och i början av maj sprang den in i en bil och försvann till synes oskadd ut i skogen.

Om Kronoberg fått sig en ny "Kynnavarg" återstår att se.

Ett akutstängsel har satts upp som en tlllfällig åtgärd runt fåren på den drabbade gården för att förhindra nya angrepp under den närmaste tiden. Hur det blir sedan återstår att se eftersom fårägaren inte har några planer på att ordna till stängslet så att får hålls inne och vargar utanför.

När Kynna började ta får förra sommaren lite längre söderut i Kronoberg fanns inget akutstängsel i länet och vargtiken kunde gå ut och in i fårhagarna som hon ville. Hon fick snabbt smak på får vilket senare under hösten resulterade i att hon fick skjutas efter beslut av Naturvårdsverket.

Detta trots protester från flera tunga miljöorganisationer som bland andra Rovdjursföreningen och Naturskyddsföreningen. Föreningarna menade att fårbönderna i omrpådet inte gjort tillräckligtför att förhindra att Kynna fortsatte att ta får.

Länsstyrelsen har en helt annan beredskap i år och under helgen kunde man sätta upp ett akutstängsel runt fåren på gården i Lessebo.

Vargen som angrep fåren är troligen en hane som sedan ett år rört sig från norra Kalmar och in i östra delarna av Kronobergs län. För ett år sedan togs DNA på en vargskit i Högsby, samma DNA fanns i en skit som hittades i februari i Kostaområdet.

 

 

 

 

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen