Klart besked av Naturvårdsverket - Tiken i Prästskogen får inte jagas...

2015-02-04 |

Naturvårdsverket upphäver Länsstyrelsen i Gävleborgs beslut om skyddsjakt på tiken i Prästskogsreviret i nordvästra Hälsingland.
Detta efter att Rovdjursföreningen överklagat jakten med hänvisning till att hennes invandrade hane i lugn och ro ska få möjlighet att tillsammans med henne föda upp ytterligare en kull värdefulla valpar.

Hanen i Prästskogen är den välkända invandraren Galvenhanen.
Naturvårdsverket menar att risken är uppenbar stor att hanen eller
någon av de nuvarande genetiskt viktiga valparna skjuts om jakten går
igång.
Enligt uppgift ska det för närvarande finnas fem valpar födda i våras efter paret. Fem viktiga s k F1-vargar.
- Ett kriterium för skyddsjakt är att skyddsjakten inte försvårar
upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus. Om så är fallet ska
ansökan om skyddsjakt avslås, framhåller Naturvårdverket.
I samband med att Länsstyrelsens beslut överklagades av Rovdjursföreningen begärdes inhibition av jakten. Naturvårdsverket biföll denna begäran direkt.
Jakten kom således aldrig igång 9 januari som var planen. Hade det blivit jakt hade hon jagats med helikopter för att inte riskera att Galvenhanen drogs in i jakten.
Även Länsstyrelsen i Jämtland fick in en ansökan om skyddsjakt eftersom
delar av Prästskogenreviret går in i Jämtland.
Men där tänkte Länsstyrelsen på annat sätt och sade nej till jakt.
Jan Bergstam

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen