Katastrofalt förslag som banar väg för masslakt på de svenska rovdjuren

2013-09-12 |

Ann Dahlerus är mycket kritisk till Regeringens planer för vargen.

Regeringens förslag om vargstammen är ännu ett bakslag för svensk vargpolitik och slår helt undan benen för det bräckliga samförstånd som Vargkommitténs ordförande Peter Egardt lade grunden till i sitt betänkande. Återigen har vetenskapen fått stryka på foten i hopp om kortsiktiga politiska vinster för det vargfientliga centerpartiet, säger Svenska Rovdjursföreningen om regeringens nya rovdjursproposition som presenterades idag.

Regeringen föreslår ett intervall på 170-270 som ett värde för gynnsam bevarandestatus för den svenska vargstammen. Detta trots att regeringen tidigare erkänt att den nivån inte räcker för gynnsam bevarandestatus.
- Det finns ingen som helst vetenskaplig eller juridisk grund för ett så lågt värde. Förslaget är en katastrof för svensk vargpolitik och för den svenska vargstammen, säger Ann Dahlerus, generalsekreterare i Svenska Rovdjursföreningen.
- Om målet varit att uppnå ett brett samförstånd är detta ett totalt misslyckande. Värdet understiger dagens drygt 350 vargar och på så vis banar det väg för en ny licensjakt redan kommande vinter.
- Jägarkåren kräver vargjakt och en minimal vargstam och det är precis vad den här regeringen med centerpartiet på miljöministerposten vill leverera.
- Regeringen har trixat med många varianter under senare år för att få till en legal vargjakt och nu försöker man genom att manipulera med värdet för gynnsam bevarandestatus, säger Ann Dahlerus.
Svenska Rovdjursföreningen har poängterat till regeringen att förutsättningen för ett brett samförstånd om vargpolitiken är en trovärdig hantering av processen med vargstammens gynnsamma bevarandestatus. Värdet borde tas fram i en öppen och transparent process så att andra forskare och civilsamhället kan ta del av det vetenskapliga underlaget. Det ska dessutom vara baserat på bästa vetenskapliga grund och kvalitetssäkras genom en oberoende vetenskaplig granskning. Men med regeringens förslag stängs nu dörren till en sådan öppen process.
- Det är uppenbart att detta handlar om att få till en så låg siffra som möjligt i stället för att göra en seriös beräkning. Även när det gäller björnen är värdet är katastrofalt lågt. Detta banar väg för en masslakt på de svenska rovdjursstammarna, som knappast kommer att leda till fred i den här överhettade konflikten, säger Ann Dahlerus.

Ann Dahlerus debatterar med Vargfaktas Jesper Jönsson

Regeringens proposition

Uttalandet från Naturskyddsföreningen och WWF

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen