Just nu skyddsjakt på nio rovdjur i Jämtland

2016-01-09 |

Lite i skymundan av den licensjakt på varg som pågår längre söderut har Länsstyrelsen i Jämtland beslutat om skyddsjakt på sex järvar och tre vargar.
För en av vargarna handlar det om förlängning av tidigare beslut.

Förlängningen gäller den varg som sedan sommaren hängt kvar i området rakt
öster om Östersund. Jakten på vargen är förlängd till 15 januari.
Samtidigt som det nu pågår skyddsjakt på två vargar i södra Härjedalen på Handölsdalens vinterbetesmarker.
Samebyn har också fått tillstånd att skyddsjaga tre järvar inom sina
åretruntmarker - utefter riksgränsen från Helagsfjällen i söder upp till
E14 söder om Åre och i öster en nord-sydlig gräns vid ungefär
Vålådalen. Och tillstånd på tre järvar har getts också till Jijnjevaerie sameby med åretruntmarker väster om Strömsund.
Däremot har Tåssens sameby inte fått tillstånd för jakt på de fem
järvar som samebyn ansökte om efter Naturvårdsverkets avslag på totalt
19 vargar utefter hela den jämtländska fjällkedjan. Till detta kan
läggas de tre järvar som Idre nya sameby fått tillstånd att jaga i ett
beslut av Länsstyrelsen i Dalarna. Idre/Grövelsjöns fjällområde är ju en
liten utlöpare av fjällkedjan i Jämtland. Eftersom fem järvar hann
skjutas innan Naturvårdsverket stoppade jakten på de 19 järvarna, verkar
det nu som att Länsstyrelsen i Jämtland resonerar "lite järv här och
där" märks inte. Skyddsjakt på fem järvar ytterligare och man är uppe i
19.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen