Jämtländska renskötare vill skyddsjaga tio vargar

2012-11-06 |

Renägarna i Jämtland är på tå mot vargen. Åtta ansökningar om skyddsjakt har lämnats in till Länsstyrelsen och gäller jakt på tio vargar.
Två av vargarna är det finsk-rysk-svenska paret i Junsele.

Länsstyrelsen i Jämtland har fått in åtta ansökningar om skyddsjakt på varg från olika samebyar.
I de flesta fall handlar det om befarade problem för renskötseln.
Tåssåsens sameby ensam har ansökt om skyddsjakt på fem vargar i området runt Klaxåsen, Storhallen och Häxåsflon i närheten av Åsarna.
Här har Länsstyrelsen tagit bajsprover och inväntar DNA-analysen innan de går vidare i sin handläggning.
De fem övriga gäller vargar i Börtnan, Rätan, Sörvattnet och den finsk-ryska-svenska vargparet som finns i Junseletrakten. Den senare som en åtgärd om de skulle gå över till Jämtland. Hanen härstammar från Acksjöreviret som igger strtax norr om Hagfors i Värmland.
I övrigt är samtliga vargar som finns i Jämtland och föremål för skyddsjaktansökan vargar som tillhör den svenska stammen som är starkt inavlad. Enda vargen med genetiskt viktiga anlag är den finsk-ryska tiken.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen