Jämtland söker pengar för att kunna samla björnspillning för att minska björnstammen

2012-12-20 |

Björn i skogen. Foto: Länsstyrelsen Jämtlands län/Johan Nyqvist

Länsstyrelsen i Jämtlands län ansöker tillsammans med Länsstyrelsen Västernorrlands län om pengar från Naturvårdsverket till en björnspillningsinventering som ska genomföras hösten 2013.

Björnspillningsinventeringen är ett viktigt underlag för arbetet med björnstammen.
Den första och enda inventeringen i Jämtlands län genomfördes 2006.
Under förutsättning att intresset att hjälpa till är stort, kan spillningsinventeringen leda till att vi med mycket stor säkerhet kommer att kunna beräkna björnstammens storlek, utbredning och könsfördelning.
För att få ett så bra inventeringsresultat som möjligt krävs en mycket stor mängd insamlade prover.
För inventeringsresultatet är det därför helt avgörande för Länsstyrelsen att skapa ett mycket bra samarbete med jägarorganisationer, samebyar, naturvårdsorganisationer och allmänheten.
Resultatet beräknas vara klart under hösten 2014.

Fakta

  • I Jämtlands län är målet för björnförvaltningen att minska björnstammen till 650 individer – plus/minus 150 individer – år 2015.
  • År 2008 beräknade Skandinaviska Björnprojektet att björnstammen i länet var 1009 björnar, (mellan 878 och 1151 individer).
  • Avskjutningen har under de senaste åren varit relativt hög i syfte att nå förvaltningsmålet men i dag råder en utbredd osäkerhet om hur stor björnstammen är i länet.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen