Jaktlagsutredaren vill utveckla jakten till en näring med hjälp av ny myndighet

2013-10-03 |

Håkan Larsson vill inte prata om en Jaktmyndighet utan en Viltmyndighet som beskrivning av planerna på en ny myndighet för viltförvaltningen.

Håkan Larsson är Regeringens särskilde utredare för Jaktlagsutredningen. I dag torsdag överlämnade
han utredningens delbetänkande om myndighetsansvaret i framtiden
till landsbygdsminister Eskil Erlandsson.

- I dag har vi mer vilt i landet än på flera århundraden. Ett framgångsrikt arbete från såväl myndigheter som jakt- och Naturvårdsorganisationer har gett resultat.Men de stora viltstammarna sätter samtidigt press på samhället och pekar på behovet av en god förvaltning av vilt. Utmaningen är att finna en balans mellan brukande och bevarande av de vilda djuren.
Det sade Håkan Larsson på den presskonferens som hölls i Kanslihuset. En
handfull reportrar var på plats när den kanske viktigaste förändringen i
hanteringen av våra vilda djur presenteras. Det säger en del hur de
"förvaltande" krafterna kan få ett så starkt grepp om saken. Delbetänkandets rubrik är "Viltmyndigheten - jakt och viltförvaltning i en ny tid". (SOU 2013:71) .
- Arbetet med att förnya förvaltningen av viltet har inletts genom den
regionalisering som påbörjats i och med länsstyrelsernas ökade ansvar.
Samtidigt krävs en väl fungerande nationell myndighet, som kan arbeta
proaktivt samt stödja och följa upp det regionala arbetet, sade Håkan
Larsson vidare. Ett klipp från presskonferensen ser du här under.
Håkan Larsson drar slutsatsen att en framgångsrik framtida
viltförvaltning kräver en nystart. Förstahandsförslaget är därför att en
ny myndighet - Viltmyndigheten - inrättas.
- Inte en Jaktmyndighet som media redan döpt den till, förtydligade han.
Han menar att den nya myndighet kan renodla verksamheten och
koncentrera arbetet på att utveckla arbetet när det gäller jakt- och
viltförvaltning. Utmaningen är att finna en välavvägd balans mellan
brukande och bevarande av viltet.
- Eftersom förvaltning i mycket handlar om jakt är det inte så långsökt att förknippa den föreslagna myndigheten med just jakt. Bland annat vill Larsson se jakt som en utvecklingsbar näring.
Han menar att det finns goda förutsättningar för det med hänvisning till de stora viltpopulationerna.
Den nya myndigheten föreslås ligga uppdelad på tre platser där det redan i dag
finns funktioner med anknytning till myndighetens arbete. Östersund,
Grimsö och Jönköping. Alternativt att förlägga myndigheten till en av
dessa orter. Bemanningen i uppbyggnadsskedet räknar han med ska ske med
15 till 20 anställda från Naturvårdsverket och de sju som för närvarande
finns på Viltskadecenter i Grimsö utanför Lindeberg.
Ett sidoalternativ är att låta Naturvårdsverket behålla
arbetsuppgifterna men då inom verket skapa en tydligare gräns mellan
bevarandearbetet och förvaltningen av det vilda.
Utredarna har inte gått in på djupet med lösningar för de olika förslagen.
Det överlåter man på en eventuell genomförandeutredning.
Delbetänkandet ska nu ut på remiss.
Känslan är att beslutet om den nya myndigheten ska fram inom denna mandatperiod.
Tidigast 2017 skulle myndigheten kunna vara på fötter är Håkan Larsson bedömning.

Kommentar från Naturvårdsverket:

Satsa på regionalisering istället för ny central jaktmyndighet
Naturvårdsverket ser inte att inrättandet av en ny myndighet är ett effektivt sätt att driva utvecklingen inom jakt- och viltområdet.
Istället vill man se en fortsatt satsning på regionalisering är vägen framåt för jakt- och viltförvaltning i Sverige.─Flytta besluten närmare de som är berörda. På så sätt förbättras förutsättningarna för att människor och vilda djur ska kunna leva sida vid sida. Det kostar både tid och pengar att bygga upp en ny myndighet, säger generaldirektör Maria Ågren i en snabb kommentar efter presentationen av utredningens förslag.Naturvårdsverket kommer att ta del av utredningens förslag med stort intresse.─Naturvårdsverket har goda förutsättningar att hantera jakt- och viltfrågorna framöver. Vi har gedigen erfarenhet och kompetens på området och vi vill fortsätta att utveckla jakt- och viltområdet, avslutar Maria Ågren.

Dagens presskonferens

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen