Jakten på Tåssåsenvargen får fortsätta

2019-10-15 |

Förvaltningsrätten i Luleå avfärdar Rovdjursföreningens överklagan på den beslutade skyddsjakten på Tåssåsens åretruntmarker i Oviksfjällen.
Också Jaktkritikerna och Nätverket Lo & Varg hade förgäves överklagat Länsstyrelsen i Jämtlands beslut.

Samtliga som klagat framhöll att den svenska vargpopulationen för
närvarande inte har gynnsam bevarandestatus och därför är varje varg i
populationen viktig. Inte heller vet man med hjälp av DNA om vargen är en viktig invandrad varg från Finland.
Rovdjursföreningen påpekade i sin överklagan att för att skyddsjakt ska kunna ges måste den aktuella vargen vara klart och tydligt identifierad. Vilken varg som dödat de fem renarna i Oviksfjällen är inte fastlagt.
Vargen kan därför vara en helt "oskyldig" varg menar
föreningen.
I jaktbeslutet har Länsstyrelsen gjort bedömningen att samtliga förutsättningar för skyddsjakt på vargen är uppfyllda.
Förvaltningsrätten går på samma spår och menar att en varg i området sannolikt medför risk för allvarlig skada. Tillåts den vara kvar kommer situationen att förvärras.
Jakten får pågå till 20 oktober.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen