Jakten är överklagad: 40 vargar får skjutas i Norge kommande vinter

2019-10-15 |

Tre familjegrupper inom ulvesonen och 23 vargar utanför sonen runt om i Norge.Totalt handlar det om 40 vargar, nära hälften av den norska populationen, som ska skjutas.
Det är vad rovviltnämnderna i Fylkena nu har bestämt om vargjakten kommande vinter.

Jakten är överklagad till nämnderna som avvisat. Därför kommer jakten nu att prövas av Klima- och miljöministern.
- Antalet vargar som skall jagas är fullständigt oacceptabelt, säger Arnodd Håpnes i norska Naturskyddsföreningen.
- Jakt inne i ulvesonen är inte försvarlig. Det finns varken biologisk eller juridisk grund för jakt, säger han.
De tre familjegrupperna som skall skjutas inne i ulvesonen är Letjennafamiljen, Mangenfamiljen och Rømskogsfamiljen, den sistnämnda lever på gränsen till Sverige. På en förfrågan hur Sverige ställde sig jakt på Rømskogsvargarna svarade Naturvårdsverket nej till jakt med hänvisning till att Sverige saknar vargar för en nivå för gynnsam bevarandestatus.
Arnodd Håpnes menar att det är en ren provokation när rovviltnämnden i ulvesonen bortser från den svenska begäran att spara familjegruppen.
- Det innebär att ett svensknorskt förvaltningssamarbete görs utopiskt, säger han.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen