Jakt orsak till att samtliga stora rovdjur finns på Rödlistan över hotade arter

2015-06-16 |

När Rödlistan presenterades i tidigare i vår var det starkt fokus på björnen.
Vilket var naturligt eftersom björnen klev in ny på listan efter några års bortavaro.
Däremot uppmärksammades inte att även övriga fyra stora rovdjur finns med på Rödlistan. Och inte heller varför de finns där.

Orsaken är jakt kort och gott, enligt Artdatabanken.
Så här skriver Artdatabanken om de olika rovdjuren:
Vargen ligger mellan Sårbar och Starkt hotad. Fortsätter licensjakten lika omfattande som i vintras riskerar arten att fastna på nivån Starkt hotad.
Lodjuren minskar och därmed ökar hotbilden mot arten. Lon lyfts nu upp från Nära hotad till Sårbar på Rödlistan. Nästa nivå är Starkt hotad.
Järven ligger kvar på Sårbar sedan tio år, där den hamnade 2005 efter att varit Starkt hotad under flera år.
Kungsörnen är Nära hotad. Men Artdatabanken varnar för den omfattande förföljelsen av rovfågeln: "En intensifierad för­följelse har registrerats på flera håll längs hela den svenska fjällkedjan liksom i de fjällnära skogarna under de senaste 10-20 åren. Förföljelsen är lokalt av sådan omfattning att det numera finns stora områden som saknar häckande kungsörnar eller där det finns en onormalt stor omsättning av etablerade par."
Björnen går in på listan i år som Nära hotad. Illegal jakt och störningar av honor med ungar som gått i ide anges som en av orsakerna. Artdatabanken förtydligar: "Fortfarande förekommer illegal jakt efter björn, särskilt i vissa områden. Björnen är särskilt sårbar under perioden när de ligger i ide, vilket främst gäller björnhonor med ungar. Honor som blir störda vid idet mister oftare sina ungar än andra björnhonor. Årligen uppdagas fall av skoterjakt efter björn på sista snöföret, men ytterst få fall har lett till åtal och fällande domar. Den under senare år mer utdragna älgjakten och omfattande fågeljakten bidrar till att fler björnar störs av jakthundar och tvingas lämna de iordningställda idena redan på hösten."
Till detta kan läggas den sedan några år utbredda jakten med otillåtna åtlar, GPS-utrustade specialtrimmade björnhundar, och användning av motorfordon i jakten. Detta har uppmärksammats av bland annat markägaren Sveaskog som nu stoppar björnjakten på flera håll i Dalarna och Gävleborg i höst, på grund av oetisk jakt och otillåten jakt.
I ett försök att förklena betydelsen av Rödlistan gick Jägareförbundet ut med följande rubrik på sin hemsida: "Rödlistan visar att förvaltningen fungerar".
Nog borde landets största jaktorganisation veta att Rödlistan visar statusen på vår fauna och inte är en lista att skoja bort med en oseriös rubrik.
Rödlistan skall tas på allvar.

Kenth Nauclér
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen