Jägarförbundet Kronoberg vill inte ha varg i Småland

2011-05-25 |

Jägarförbundet Kronoberg vill inte att vargen skall etablera sig i Småland.
- Vargar är farliga för andra djur och de skall inte finnas här i Småland, säger Lennart Haraldsson, ordförande i Jägarförbundet Kronoberg till SVT Smålandsnytt.
Han menar att vargen är farlig för andra djur på landsbygden.

- Det finns redan för många vargar i Sverige, säger Lennart Haraldsson och avslöjar att förbundet nu tror att det finns 510 vargar landet i dagsläget och att det är alldeles för många.
Tre av dessa finns nu i Småland enligt Lennart Haraldssons.
- Om vargen etablerar sig här, bildar revir, kommer andra djur inte att tillåtas, säger han vidare.
- Människor som lever i en stad vet inte vad vargens etablering innebär för bönder och andra djur i naturen.

Man kan ju fundare på om in Jägareförbundets lokalavdelning i Kronoberg omfattas av den uppgörelse om att jobba för en livskraftig vargstam i Sverige som Jägareförbundet tagit på sig mot att man får döda vargar på licens. Och det är klart att dom gör.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen