Jägareförbundet vill ha kompensation för vargflytt.

2011-03-22 |

Naturvårdsverket har flyttat en genetisk viktig varg från Jämtland till Örebro län – allt i enlighet med riksdagsbeslutet att den svenska vargstammen ska förstärkas genetiskt för att minska inaveln.

Naturvårdsverket diskuterar även kompensationsåtgäder för de län som tar emot flyttade vargar.
Svenska Jägareförbundet vet vad som bör göras för att en flytt av varg ska accepteras.
- Vi anser att det viktigaste är att en flyttad varg som etablerat revir är fredad ett år efter det att den fött första kullen, säger Torbjörn Lövbom, ordförande i Jägareförbundets rovdjursråd. Men andra vintern, det vill säga när den har sin andra kull, ska jakt tillåtas. Ju fler vargar som flyttas, desto mindre avlysningar krävs.

I Jägareförbundet har man enats om fler krav för vargflytt;
län där vargar släpps bör kompenseras med extra varg/vargar vid licensjakten. Även områden där de etablerar sig bör kunna prioriteras
att vargar som flyttas helst inte bör ha halsband
att det inte finns några heliga vargar, det vill säga att man kan tillåta skyddsjakt på flyttade och genetiskt värdefulla vargar
att Sveaskogs marker först och främst bör komma i fråga för vargflytt

Torbjörn Lövbom understryker betydelsen av att ha en nära dialog med dem som får den nya vargen på sina marker och säger: - För att den svenska rovdjursförvaltningen ska lyckas måste den bygga på acceptans och delaktighet bland dem som berörs. Snart presenteras en ny utredning om den framtida rovdjursförvaltningen, vi förutsätter att utredaren Lars-Erik Liljelund tar hänsyn till detta, tillägger han.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen