Jägareförbundet i Örebro sade nej till utsättning av vargen

2011-03-21 |

Foto: Länsstyrelsen En finskrysk varg håller på att vakna efter sövning.

I fredags och hela helgen var signalen från Örebro län att man beredd att ta emot den finskryska varg som Naturvårdsverket vill flytta från östra Jämtland, där den uppehållit sig i Tåssåsens samebys renbetesområde. Jägareförbundets representant i länets Viltförvaltningsdelegation majoritet var positiv varav Jägareförbundets ledamot var en av de positiva.
När det plötslgt gick upp för medlemmarna i Jägareförbundet i Örebro blev det annat ljud i skällan. Uner måndagen gjorde man klart att man inte vile ha någon utsättning av varg i länet.
Samma sak säger Jägareförbundet i Dalarna.
Jägareförbundets uppgörelse i vargfrågan med Riksdag och Regering är därmed nära att braka samman.

Allt verkade helt klart med Örebro efter det snabba och positiva beskedet i fredags. Jägareförbundet har ingen vetorätt i ärendet och deras senkomna protest behöver inte ha någon betydelse eftersom det Naturvårdsvertekt som äger frågan. Och snart måste vargen flyttas.

Inget alternativ
Alternativet till flytt är skyddsjakt, men frågan är om det är ett allvarligt alternativ  att döda ytterligare en genetiskt viktig varg. Så sent som i slutet av januari sköts en hanvarg från det norskryska reviret Kynna som befann sig i samma område som den nu aktuella  finskryska vargen.
Riksdagsbeslutet om genetisk förstärkning av vargstammen innebär att högst 20 vargar ska flyttas in för att minska inaveln. I första hand ska vargar som kommit in på egen hand flyttas om de inte självmant vandrar ner genom landet.
– Det är viktigt att förstärka vargstammen. I det här läget måste vi överväga att flytta vargen istället för skyddsjakt. Vi kan inte förlora en potentiellt viktig varg genom skyddsjakt, säger Naturvårdsverkets generaldirektör Maria Ågren.
Verket vände sig i slutet av förra veckan till mellansvenska länsstyrelser som har regeringens uppdrag att ta fram förslag på områden att släppa ut varg.
Örebro var det första att ge ett positivt svar. Flera av andra tillfrågade län har inte ens svarta ännu, bland annat Dalarna.
Naturvårdsverket har också informerat Rådet för rovdjursfrågor vid fredagens rådsmöte om situationen.

Nu säger säger Jägareförbundet i Örbro så här:
"För närvarande berörs Örebro län av flera nya revir förutom de revir som redan fanns tidigare (2010). Ett nytt revir med föryngring har konstaterats i Gåsborn, ett revir i Hammarby samt en ensam fortfarande stationär varghane vid Dylta bruk (tiken i paret sköts vid jakten). Dessutom finns eventuellt ytterligare nya revir som ännu inte säkrats.
I detta läge kan Jägareförbundet inte på några villkor gå med på att vargstammen ytterligare ökar genom inplantering av varg.
Utsättning av vargvalpar eller vuxna vargar är alltså inte aktuellt i Örebro län".
 
Två vargar vid samebyn
Två olika vargar har upptäckts i närheten av Tåssåsens sameby av länsstyrelsen i Jämtland. Båda har vid olika tillfällen rivit renar i samebyn. Samebyn har ansökt om skyddsjakt. Förutom den finskryska vargen har en avkomma till en tidigare invandrad varg upptäckts i området. Det är en tik från Kynnareviret i Norge.
– Ingen av vargarna har radiosändare utan identiteten har fastställts genom DNA-analys av spillning. Vargarna spårades vecka 9, men därefter förlorade man kontakten på grund av dåliga spårförhållanden. Nu har ett nytt angrepp skett och en varg har upptäckts i området. Det går i dagsläget inte att med säkerhet säga vilken varg det är, säger Susanna Löfgren, chef för Viltförvaltningsenheten.
Naturvårdsverkets inriktning är att vargen släpps ut på statligt ägd mark. Vargen ska fångas in, sövas och transporteras till det nya området. Jordbruksverket har gett klartecken för den här flytten. Vargen kommer att avmaskas innan den släpps ut. De spillningsprov som tidigare tagits på den invandrade vargen visar att vargen varken har hundens eller rävens dvärgbandmask.

Just nu lutar det åt att den kommer att släppas ut i Kilsbergen nordväst om Örebro som tidigare haft en vargfamilj under flera år.
Om Naturvårdsverket tar hänsyn till Örebrojägarnas nej återstår att se.

Relaterade länkar

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen