Jägare och markägare i Uppsala län vill skjuta 28 lodjur i vinter

2012-10-04 |

Jägarna i Uppsala län vill ha licens för att skjuta 28 lodjur kommande vinter. Vilket är en fördubbing från årets jakt då man hade 14 lo på licensen.
Dessutom vill man att jakten skall starta redan 1 februari.
Det är Jägareförbundets länsavdelning som tillsammans med markägare och jordbrukare som framför detta i en ansökan.

Enligt Viltskadecenters senaste invengering finns 30 familjegrupper i länet och det är sju fler än den miniminivå som ska finnas enligt länets Viltförvaltningsdelegation.

I ansökan framhåller man att rådjurspopulationen kraschat i stora delar av länet. För att rädda rådjuren krävs att antalet familjegrupper sänks till under fem, skriver man i sin ansökan.

För att nå dit skulle man behöva ta skjuta bort 130 lodjur från nuvarande population. Men eftersom Viltförvaltningsdelegationen anger 23 familjegrupper som minsta nivå låter sig jägare och markägare nöja sig med detta och ansöker om en licens på 28 djur.

Förra året hade man alltså 14 lodjur på licensen. 12 av dessa sköts.

I ansökan finns fyra önskemål:

1. Lodjursjakten ska starta den första februari och pågå till och med den sista mars.

2. Länet ska inte delas in i olika områden, utan jakt ska vara tillåten utan restriktioner i hela länet. Den tidigare motiveringen för indelning har varit att Uppsala är ett spridningslän. Lodjuren är nu spridda över hela Sverige.

3. Inga naturreservat eller andra områden ska undantas från jakt på lodjur då detta strider mot 2 kap. 15§ regeringsformen, vilken bland annat säger "Vars och ens egendom är tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation eller något annat sådant förfogande eller tåla att det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen /Ä/". Dessutom strider en undantagen jakt på lodjur mot intentionerna i föreskrifterna för bland annat Florarnas naturreservat.

4. Jakt med fälla ska vara tillåtet, då detta är en förutsättning för att lyckas med jakten vid snöfria vintrar.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen