Jägare i Västmanland strejkar för ökad regional förvaltning

2011-09-06 |

Faksimil Svensk Jakt

Jägareförbundet Västmanland kommer tills vidare inte att rovdjursinventera, inte delta i eftersök på trafikskadat vilt och inte delta i någon skyddsjakt på rovdjur.
Orsaken är att länsförbundet anser att det inte finns någon regional förvaltning värd namnet i länet.
– Vi kan inte hitta ett enda beslut som rör rovdjursfärvaltningen som i praktiken har tagits på regional nivå, säger ordförande i Jägareförbundet Västmanland Torbjörn Larsson till Svensk Jakt.

– Politikerna har tagit ifrån oss besluten i frågor där de lovat oss regional förvaltning. Vi stänger inte dörren helt, vi håller den på glänt, men det är upp till bevis nu. Vi vill ha konkreta bevis på att regeringen menar allvar med det de lovat, säger han till Svensk Jakt.

Lista med krav i ett pressmeddelande
"Det regionala medbestämmandet fungerar inte i Västmanland. Beslut fattas över huvudet på medlemmarna i Viltförvaltningsdelegationen. Jägareförbundet Västmanland kräver att vi omedelbart får en regional förvaltning värd namnet. Till dess att regeringen har visat att man har för avsikt att genomdriva sina vallöften har Jägareförbundet Västmanland beslutat att:

• Vi kommer inte medverka vid rovdjursinventering
• Vi kommer inte ta ansvar för eftersök av trafikskadat vilt i vårt varglän
• Vi kommer inte medverka vid eventuell skyddsjakt på rovdjur
• Vi kommer inte medverka till att förankra den svenska rovdjurspolitiken
• Vi accepterar inga inplanteringar av varken vuxna vargar eller valpar i Västmanland
• Vi kräver att staten kompenserar jägarna/hundägare fullt ut för den skada som ett vargrevir innebär

Även i Örebro jäser det
I grannlänet Örebro strejkar också Jägareförbundets medlemmar. Men här vänder man sig mot regeringens undfallenhet mot EU när man stoppade licensjakten på varg nästa år och tog bort taket på vargpopulationen.

Jägareförbundet Örebro säger nej till både skyddsjakt och inventeringar, inget sägs om insatser vid trafkskadat vilt.

 

Under en kretskonferens nyligen tog länsföreningen ett uttalande som går ut på tålamodet är slut.
”Genom åren har de löften vi fått gång på gång brutits, de inventeringar vi lagt ner stort arbete på att genomföra oavsett väder och snödjup har förbigåtts och nu lägger man ner licensjakten i stället för att ta striden för den förda rovdjurspolitiken mot EU-kommissionen. Förtroendet för regeringen och deras myndigheter kan inte bli lägre nu!”

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen