Inhiberingen av vargjakten överklagad till Kammarätten

2014-01-17 |

Som väntat har Naturvårdsverket, NV, nu överklagat Förvaltningsrättens
inhibition av licensjakten på 30 vargar som skulle ha startat 1 februari
i tre län. Överklagandet lämnades till Kammarätten i dag fredag.

- Vi gör bedömningen att det är viktigt med en begränsad licensjakt i
de vargtätaste länen. Och det gör vi utifrån den erfarenhet och kunskap
vi har om vargstammen i Sverige säger Maria Ågren, generaldirektör för
Naturvårdsverket. Verket menar att jakt är ett mycket viktigt
verktyg för förvaltning av varg och andra vilda djur. När både
skyddsjakt och licensjakt blir domstolsärenden med inhibition som följd
fungerar inte verktyget. Det kan få konsekvenser framför allt för tamdjurshållning och människor som lever nära rovdjur.
- Vi vill att licensjakten ska kunna genomföras. Vi vill också ha ett
klargörande om vi kan använda licensjakt i arbetet med förvaltning av
vargstammen i Sverige. Därför överklagar vi förvaltningsrättens beslut,
avslutar Maria Ågren. Om Kammarätten går på Naturvårdsverkets linje kan inhibitionen upphävas och jakten kan starta den 1 februari.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen