Ingen valpflytt i vår till vilda lyor - ryska valpar till svenska parker som framtida avelsdjur

2012-03-29 |

Foto:Lina Ricklund. Vargstammen i landet får vänta ytterligare något år innnan djurparksvalpar kan sättas ut.

På grund av den milda vintern har Naturvårdsverkets team inte kunnat märka några vargtikar i de områden som länsstyrelsernas viltförvaltningsdelegationer har pekat ut som lämpliga för utsättning av vargvalpar från djurparker. Det gör att det inte går att genomföra en valputsättning i vår eftersom märkta vargtikar är en förutsättning. Istället förbereds en inflyttning av unga djurparksvargar från Ryssland till svenska djurparker.

- Bristen på snö i de utpekade utsättningsområdena har försvårat för Naturvårdsverkets märkarteam. Nu är det för sent för att kunna genomföra märkningar både på grund av snöbristen men också av etiska skäl då vi inte vill påverka tiken under hennes dräktighet, säger Magnus Kristoffersson som arbetat med märkningen på Naturvårdsverket.

Tikens märkningshalsband indikerar när hon föder sina valpar och var lyan ligger. Den informationen är nödvändig för att kunna genomföra en utflyttning av valpar. På grund av detta och att tikarna sannolikt är dräktiga så avbryter Naturvårdsverket och Jordbruksverket arbetet med att flytta djurparksvalpar i vår. Myndigheterna har informerat regeringen.
Ryska valpar till svenska djurparker

Enligt regeringens uppdrag att genetiskt förstärka vargstammen fortsätter nu Naturvårdsverket, Jordbruksverket och Svenska Djurparksföreningen att planera för att flytta över ryska djurparksvalpar till svenska djurparker senare i vår. Kontakter kommer åter att tas med de ryska myndigheterna för att lösa alla praktiska frågor med tillstånd, smittskydd och transporter.

- Just nu undersöker vi möjligheten att få tag i nya avelsdjur, så kallade ”founders”, från Ryssland och det blir i så fall sannolikt månadsgamla valpar. Valparna får växa upp i svenska djurparker, för att sedan sättas ihop till lämpliga avelspar, säger Mats Amundin som är stamboksansvarig på Svenska djurparksföreningen.

Tanken är att i framtiden sätta ut valpar efter dessa avelspar till vilda vargars lyor i syfte att genetiskt förstärka vargstammen.
Genetisk förstärkning på ett smittskyddssäkert sätt

I myndigheternas uppdrag ingår att genomföra den genetiska förstärkningen på ett smittskyddsmässigt säkert sätt.

– Vargarna i de ryska djurparkerna är hälsokontrollerade. Vi ställer tydliga krav på avsändaranläggningen innan vargar kan importeras, säger Helena Kättström på Jordbruksverket.
Uppdraget om genetisk förstärkning

Enligt den svenska rovdjurspolitiken ska en genetisk förstärkning av den svenska vargstammen genomföras med högst 20 vargar till och med 2014. Det regeringsuppdrag om genetisk förstärkning som Naturvårdsverket och Jordbruksverket har varar till slutet av 2012.

Med en genetisk förstärkning kan vargstammens storlek hållas på en lägre nivå än om den är inavlad. En inavlad vargstam behöver enligt forskarna vara mycket större än en vargstam med en genetisk variation för att vara livskraftig.

- Om Sverige har en vargstam med liten inavel så behövs ett antal hundra vargar. Är vargstammen inavlad behövs mycket fler för att den ska vara livskraftig på lång sikt, säger Helene Lindahl Vik, projektledare för uppdraget om genetisk förstärkning på Naturvårdsverket.

Stammen behöver vara livskraftig och ha uppnått gynnsam bevarandestatus för att vi ska kunna förvalta den på det sätt vi önskar i Sverige.

I en delredovisning 2011 anger Rovdjursutredningen att vargens bevarandestatus inte är gynnsam i Sverige. Målsättningen är att minska inavelsgraden från dagens cirka 30 procent till under 10 procent. Som ett provisoriskt referensvärde för den svenska delen av det skandinaviska vargbeståndet föreslår utredningen 450 vargar.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen