Ingen uppgörelse med Norge om de fyra gränsreviren

2012-11-22 |

Det blev inte något avtal mellan Norge och Sverige om de gemensamma gränsvargarna när stadssekreterarna från respektive miljödepartement träffades på onsdagen.
Norge hade hoppats på en uppgörelse där de fyra gränsreviren kunde räknas in av båda länderna med faktorn 0,5 redan från kommande vinter. Detta skulle medfört att två av de helnorska reviren kunde tas bort eftersom Stortinget har sagt att Norge skall ha bara tre föryngringar per år.

Sedan 2010 har Norge haft tre föryngringar per år. Sannolikt också i år. Den interna norska uppgörelse säger också att Norge skall ha en uppgörelse med Sverige om gränsrevirern senast före 2013.
Att det inte blev något uppgörelse beror på att Sverige inte är redo att nu förhandla om saken.
I vår kommer Regeringen att lämna över ett förslag till Riksdagen som gäller hela den svenska rovdjurspolitiken och innan detta är klart kan man inte säga något om gränsreviren.
I mötet deltog statssekreterarna Henriette Westhrin och Anders Flanking från miljödepartementen i Norge respektive Sverige.
Westhrin säger att den interna uppgörelsen i Norge att det skall finna tre vargrevir med föryngring gäller tills vidare. Vilket innebär att de revir som nu finns förblir orörda.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen