Ingen skyddsjakt på Sågmyravargen

2012-07-19 |

Det blir ingen skyddsjakt på den varg i Gimmenreviret som angrep och dödade 17 får i Tällberg Sågmyra nordväst om Falun i slutet av juni.
Länsstyrelsen säger nej till en ansökan om skyddsjakt.

Enligt ansökan uppvisar vargarna i reviret ett onormalt oskyggt beteende eftersom de regelbundet dyker upp i byarna runt om i reviret.
Länsstyrelsen anger två skäl varför det inte kan bli fråga om skyddsjakt. Ena skälet är att stängslet inte var intakt eftersom den nedre tråden satt alldeles för högt vilket möjliggjorde för vargen att ta sig in i hägnet. Innan skyddsjakt blir möjligt ska andra vägar prövas för att få stopp på attackerna. Avståndet till mark för den nedre tråden skall nu vara åtgärdat. Och det har heller inte varit några nya attacker på får i området.
Det andra skälet att säga nej är att den person som ansökt om skyddsjakt inte är den drabbade fårägaren.
Ett tredje skäl att inte ge skyddsjakt är att den varg som ska skyddsjagas skall vara identifierad. Att ge skyddsjakt på en eller flera vargar i ett revir bara för att decimera familjegruppen finns inte stöd för i bestämmelserna för skyddsjakt. Dessutom finns valpar i reviret som behöver båda sina föräldrar under hösten.
– Det står inte riktigt vad den här personen har för grunder för att ansöka om skyddsjakt. Det är den som kan riskera att drabbas eller få en skada har rätt att ansöka. Den här ansökan var lite mer allmänt hållen, säger Andreas Gällerspång, tillförordnad enhetschef för Länsstyrelsen i Dalarna till dt.se.

 

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen