Ingen skyddsjakt i Långsjöreviret

2011-10-18 |

Länsstyrelsen i Dalarna sade på tisdagen nej till skyddsjakt på vargarna i Långsjöreviret sydöst om Rättvik ner mot Falun.

Flera ansökningar har lämnats in sedan två jakthundar dödats av varg i reviret.
Det finns flera starka skäl att inte skyddsjaga nu och det är valparna i reviret. Det finns synobservationer på tre valpar. En skyddsjakt på en vuxen varg skulle i förlängningen drabba valparna. Vill det sig riktigt illa och föräldratiken skjuts kan valpar bli helt ensamma kvar eftersom det då är mycket troligt att hanen lämnar reviret. Tiken är hans främsta anledning att hålla sig kvar i reviret.

Tidigare har länsstyrelsen också avslagit en skyddsjakt på en varg i det revir som fortarande går under namnet Homna och ligger norr om Långsjöreviret. Det beslutet är överklagat till Naturvårdsverket.
Ett överklagande rörande beslutet för Långsjöreviret är också att förvänta.
Länsstyrelsen har ytterligare en skyddsjaktsansökan på sitt bord, den gäller hela vargreviret Hästberget väster om Lima.

Så här resonerar Länsstyrelsen fram till sitt nej för Långsjön:
"Anledningen är att det inte går att avgöra vilken eller vilka enskilda vargar som har orsakat skadorna.
Vid varje ansökan om skyddsjakt gör Länsstyrelsen en helhetsbedömning av varje enskilt fall Det handlar om skadornas omfattning, om skadeförebyggande åtgärder har gjorts och om det finns alternativ till skyddsjakt.
Länsstyrelsen menar att de skador som uppstått är allvarliga för de drabbade, men säger nej till skyddsjakt eftersom det i dagsläget inte går att se om det handlar om en skadegörande individ eller om det är ett alfapar som tillsammans orsakat skadorna.
Länsstyrelsen bedömer det omöjligt att särskilja enskilda vargar vid den här tidpunkten på året, vilket försvårar möjligheten för jägare att fälla de utpekade vargarna.
Det kan dessutom finnas möjlighet till ytterligare förebyggande åtgärder och därför säger Länsstyrelsen nej till skyddsjakt."

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen