Idre ställer utlimatum för finskryskan - flytta eller skyddsjakt

2011-08-16 |

Foto: Naturvårdsverket. Idre nya sameby vill döda den finskryska vargtiken som funnits runt Idre sedan början av maj. Hennes brott - hon har hittat en hane.

Idre sameby ställer åter krav på Naturvårdsverket att något måste hända med den finskryska vargtiken som uppehållit sig runt Idre och Särna sedan början av maj.
Tidigare ville man att hon skulle flyttas, nu vill man skjuta henne.
Dessutom har hon börjat attackera får på fäbodar i området. Två fäbodar har blivit av med får då hennes sändare visar att hon varit i fäbodsområdet.
En av fäbodsägarna säger ett hon kommer att lämna in en ansökan om skyddsjakt.

Anledningen till den skärpta tonen är att tiken sannolikt har bildat par med en av de hanar som funnits i samma område under våren och sommaren.
För några veckor sedan sågs två vargar tillsammans öster om Särna, den en ljus och med halsband. Sannolikt att det var finskryskan som observerades eftersom obsen gjordes inne i hennes revir. För övrigt första gången hon setts sedan hon etablerade sitt revir öster om Österdalälven mellan Idre och Särna.
Har hon bildat par med en hane och flyttas kommer hon definitivt att gå tillbaka ytterligare en gång resonerar samebyn och förordar en skyddsjakt.
Samebyn har ett riksdagsbeslut i ryggen. Det säger att det inte får förekomma några vargetableraringar i renbetesområdet. Och norra delen av det område som tiken trampat in som sitt revir omfattar delar av Idres åretruntmarker.
Men riktigt så enkelt är det inte. Det finns utrymme för enstaka vargetablering även i renbetet. Ett sådant finns också längre österut i södra Härjedalen det s k Tandsjöreviret.
Idres förhållningssätt till vargen som i princip varit osynlig under sina månader i området finns anledning att ifrågasätta. Samebyn har skyddsjagat fem vargar senaste året och dödat ytterligare en enligt paragraf 28. Många vargar som vandrar norrut från Norge, Dalarna och Värmland hamnar inom samebyns renbete och riskerar alltså att bli dödade.

Relaterade länkar

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen