Hundjuret som hittades norr om Gåsborn i Värmland var hanvargen från Aamäckreviret

2012-06-27 |

Foto: Polisen. Sändarhalsbandet ligger upplagt på vargkroppens bakdel på polisens bilder från fyndplatsen.

Djurkroppen som hittades starkt förmultnad norr om Älvsjöhyttan i Filipstads kommun förra veckan var en varg.
Vargen var försedd med sändarhalsband vilket gör att man nu också vet vilken varg det är. Det är föräldrahanen i Aamäckreviret som fick valpar så sent som förra året.

Hur länge vargen varit död är inte fastställt men troligen minst ett halvår. Kroppen var mumifierad.
Kroppen har också röntgats och man inte funnit några metallfragment som skulle kunna tyda på att den är skjuten.
Vargen dog när den var ca tre till fyra år vilket tyder på att något utöver det vanliga har hänt.
Olof Liberg, forskningsledare på Skandulv, menar att självdöda vargar åtminstone bör ha passerat sex års ålder.
Det finns några frågetecken som återstår att få svar på. Sändarhalsbandet sitter inte runt halsen på vargen på de bilder som polisen tagit på platsen där den hittades. På dessa ligger halsbandet på vargens bakdel. Om det har plockats av i samband med att vargen hittades det lagts på vargkroppen av fotografen är inte känt.
Halsbandet är dessutom fortfarande ihopbultat vilket ger anledning att undra varför inte halsbandet fortfarande sitter runt vargens hals. Att något djur skulle ha kunnat dra av halsbandet är uteslutet.
I Aamäckreviret finns i dag två nya revirmarkerande vargar. Området där vargen hittades var tidigare sydkanten av Aamäckreviret. Sedan i vintras ingpår området i Gåsbornreviret som drivit lite norrut från sitt tidigare område närmare Gåsborn.
Aamäckreviret omfattar ett område som går in Värmland och Dalarna.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen