Hönsjagande varg försökte ta sig in till två jakthundar

2011-09-06 |

-Så här kan vi inte ha det säger Sune Ivarsson till Dalslänningen.
I lördags morse hade han en varg på gården som först hade varit inne i hönsgården och tagit höns och sedan försökte ta sig in till hans två jakthundar som står i en hundgård bredvid.
Den senare blev han själv vittne till.

Länsstyrelsens spårare har varit på plats på gården som ligger lite nordväst om Tösse och konstaterat att det rör sig om en varg.
Under senare tid har det funnits en ensam varg i närområdet som visat sig då och då.
Jägarförbundet i Västra Götaland Väst har tagit initiativet till att begöra skyddsjakt på vargen tillsammans med Sune Ivarsson.
Enligt Ivarsson som såg dramat innifrån köket försökte vargen flera gånger att hoppa över det två meter höga stängslet till hundgården, två gångerna hade han frambenen över kanten men lyckades inte ta sig hela vägen över.
När Ivar kom rusande ut över gården och tjoar drar vargen iväg från gården.
Spåraren som varit på gården för att leta vargspår säger att vargen varit inne i själva hönshuset och tagit höns.

 

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen