Hela licensen 225 björnar sköts under höstens jakt

2015-10-06 |

När höstens licensjakt inleddes hade sedan våren 2010 1 650 björnar dödats i skyddsjakt och licensjakt i Sverige.
När årets skyddsjakt i våras och höstens licensjakt nu kan summeras har nära 2 000 björnar dött i samband med jakt sedan 2010.

I höstens jakt har tre märkta björnar skjutits i Dalarna. Tyngsta björnen i höst som vägts in är en hane som sköts öster om Ånge i Västernorrland. Den vägde 305,4 kilo.
Den minsta björnen som vägts in är en hona på 18,2 kilo,
dödad i Ljusdal, den näst minsta är en hona på 19 kilo dödade i
Strömsund. Två björnar som alltså inte är mycket större än en medelstor border
collie.

Så här ser det ut i länen när årets jakt är avlyst

Du läser tabellen — Tilldelning - Skjutna
Norrbotten I — 3 - 3
Norrbotten II — 14 - 14
Norrbotten III — 17 - 18
Västerbotten — 15 - 16
Västernorrland — 22 - 22
Jämtland I a+b — 30 - 30
Jämtland II a+b — 30 - 30
Gävleborg — 37 - 37
Dalarna I — 8 - 8
Dalarna II — 35 - 35
Dalarna III — 10 - 10
Dalarna IV — 2 - 2
Värmland — 2 - 2

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen