Hane från Fulufjällsreviret går med den finskryska vargtiken

2011-08-08 |

Foto: Naturvårdsverket. Finskryskan har ögon för en hane från Fulufjällsreviret som finns i Idretrakten.

När finskryskans sändare plötsligt gav ifrån sig en position som inte stämde med tidigare förflyttningar inom området mellan Idre och Särna började spekulationerna.
Men det verkar som orsaken till hennes utflykt utanför reviret handlar om kärlek.
Fredag 12 augusti kl 08 är hon tillbaka någonstans inom en kvadratmil rakt öster om Idre by.
Natten till i dag lördag 13 augusti finns hon mitt mellan Idre och Särna, i ett område hon inte GPS-mässigt varit i tidigare. Klockan 14 i dag lördag befinner hon sig lite nordöst om Särna helt nära gränsen till Härjedalen.

Enligt uppgifter i dt.se finns en hane från Fulufjällsreviret i samma område nordväst om Idre by i området runt Vassbo som finskryskan sändare lämnat sin senaste position.
Om hanen är identisk med en varg som Idre nya sameby fick tillstånd att skyddsjaga tidigare i sommar är inte känt.
Den ryska vargtiken ges nu också skulden för attacker mot får öster om Idre på Foskvallen. Åtta får på bete har dödats under samma tid som tiken fanns i området.
– Jag har besiktigat skadorna och mycket talar för att det är en varg, även om det också ser ut som om det varit en hund som varit framme, säger Alf Nordin, som är länsstyrelsens besiktningsman, till dt.se.

Sedan detta skrevs har finskryskan och hennes följeslagare attackerat nya får på en fäbod längre söderut. Tvp får att hittats döda och fyra är försvunna.

Fäbodens ägare säger att hon ska lämna in en ansökan om skyddsjakt.

Relaterade länkar

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen