Gunnar Glöersen: - Tjuvjakt har visst minskat

2011-05-14 |

Tjuvjakten på vargar har visst minskat sedan möjligheten till licensjakt infördes. Det hävdar nu Svenska Jägareförbundet och stödjer sig på en undersökning gjord av forskningsgruppen Skandulv. Enligt den skulle den del av vargstammen som dödats illegalt ha minskat från 14 procent till bara fyra procent.

Rapporten presenterades vid symposiet om jaktbrott som hölls i Orsa i veckan. Men arrangören, Världsnaturfonden, som beställt rapporten från Skandulv, ville inte släppa den till allmänheten förrän om några veckor. Motiveringen sades vara att man ville kontrollera alla fakta.
Ä Vi ville visa dem respekten att själva avgöra hur och när rapporten skulle publiceras. Men vi blev upprörda när miljöåklagaren Christer Jarlås i Östersund, som var en av huvudtalarna vid konferensen, ändå säger att licensjakten inte haft någon effekt på den illegala jakten, säger Jägareförbundets rovdjursexpert Gunnar Glöersen, som också är jaktvårdskonsulent i Värmland.

Vet inte - förmodar...
Hur Skandulvs undersökning gjorts vet han inte, men förmodar att den bygger på hur många sändarförsedda vargar som försvunnit och en uppskattning av hur stor del av de försvinnandena som kan antas bero på illegal jakt.

Relaterade länkar

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen