Grimsöforskare säger nej till att flytta små valpar från Junselereviret

2012-12-13 |

Fyra forskare vid Grimsö vill låta den finska-ryska vargtiken i Junsele föda upp sina eventuella valpar i vår utan inblandning av människan.
Det skriver de i en riskanalys som de gjort på uppdrag av Naturvårdsverket.
Planen som Naturvårdsverket fört fram är att vargparets eventuella valpar i vår ska plockas från lyan och köras ner till Mellansverige och placeras i vilda lyor där det också fötts valpar. Planen därefter för vargparet är högst osäker, troligen kommer det att avlivas. Att vargparet får gå kvar på rennäringens vinterbetesmarker i vinter och möjligen föröka sig i vår är en politisk eftergift, en engångsföreteelse, för att man vill ha en genetisk gångbar valpkull efter finsryskan för att stärka den inavlade vargstammen.

Forskarna avråder Naturvårdsverket att utföra flytten av de små valparna.
Anledningen är att de bedömer det som högst osäkert att valparna överlever så länge att de kommer att kunna bilda egna revir.
Enligt nätupplagan Jakt & Jägare som läst riskrapporten från Grimsö, "Riskbeskrivning för Regeringsuppdrag bevarande av genetiskt viktig varg", fanns rapporten hos Naturvårdsverket redan förra onsdagen 6 december. Men av någon anledning är den inte diareförd.

Många hinder på vägen till egna revir
Utan att gå in i detalj på de svårigheter som forskarna ser med en flytt av eventuella vargvalpar från Junselereviret kan man konstatera att de fyra forskarna - Olof Liberg, Håkan Sand, Per Ahlqvist och Johan Månsson Ä är mycket skeptiska till projektet.

De skriver: "Eftersom hela denna process bygger på en lång kedja bestående av delprocesser som har ett slumpmässigt utfall räcker det med att en av dess delprocesser misslyckas för att hela kedjan ska fallera".

Rennäring borde kunna acceptera
Att låta vargparet ta hand om sina valpar själv ser de som det bästa alternativet. "Störst överlevnad och ökat förtroende från allmänheten och EU till svensk vargförvaltning", står det i rapporten.
Problemet rennäringen som alltid förs fram då man talar om varg i renskötselområdet anser forskarna ska kunna lösas. Staten betalar varje år ut stora summor för att rennäringen skall tillåta rovdjur på sina marker.
Forskarna för fram ytterligare att alternativ.
Det går ut på att valparna tillåts vara kvar hos vargparet fram till vårvintern 2014 då de som ungvargar sövs och flyttas ner till Mellansverige. Det skulle enligt rapporten ge dem större möjlighet att reproducera sig än om de flyttas som små valpar med alla de "om" som finns fram till ungvargsåldern.

Unga vargar stannar kvar
Forskarna anser också att det är större chans att flyttade ungvargar blir kvar i Mellansverige. Vuxna vargar som flyttats har hittills visat en ovilja att stanna kvar och gått tillbaka till området där de fångades in.
Flytten av ungvargarna skulle också medföra mindre skador på rennäringen än om man skulle invänta att ungvargarna gav sig iväg från Junselereviret på egen hand.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen