Grimsö får uppdraget att ta fram minsta möjliga vargstam med gynsamm bevarandestatus

2012-06-16 |

Olof Liberg

Det blir forskarna på Grimsö utanför Lindesberg som får uppdraget att ta fram siffrorna för "minsta livskraftiga population" för vargen i Sverige i en så kallad sårbarhetsanalys.
- Men det handlar inte om en enda siffra utan om flera som sedan ska analyseras, säger Olof Liberg.
Analysen görs i en expertgrupp med bland annat genetiker som Naturvårdsverket utser. 2 juli ska arbetet för varg vara klart och resultatet presenteras för Regeringen.

- Det blir knapp om tid, kommenterar Olof Liberg de få veckor han och hans kollegor i Bergslagsskogarna har på sig för att ta fram underlaget som också ska hinna analyseras före 2 juli.
Varför Regeringen har så bråttom just med vargarna är inte känt, men man kan anta att det handlar om att kunna presentera en siffra för EU-kommissionen som kan accepteras och därmed lyfta bort frågan från hotet att dras inför EU-domstolen.
Sårbarhetsanalysen är en datamodell som bedömer bland annat risken för en arts utdöende.
Syftet med uppdraget enligt ett pressmeddelande från Regeringen är att underlätta diskussionen om god bevarandestatus. För att kunna definiera gynnsam bevarandstatus behöver man utgå från vad som är den minsta livskraftiga population för arterna.
2 juli ska arbetet för varg vara klart och resultatet presenteras för Regeringen. För övriga arter gäller 15 januari nästa år som slutdatum.
- Uppgifterna är viktiga beståndsdelar i de förvaltningsplaner för varg, björn, järv och lo som Naturvårdsverket arbetar med och som de ska fastställa. Uppgifterna ska även användas som underlag för bedömning av det referensvärde som anger gynnsam bevarandstatus för varg, björn, järv och lo, och som ska rapporteras nästa år enligt EU:s habitatdirektivet, skriver Regeringen i ett pressmeddelande.
- Framtagandet av den minsta livskraftiga populationen på vetenskaplig basis kommer att underlätta för diskussionen om vad som är gynnsam bevarandestatus för varg, björn, järv och lo, säger miljöminister Lena Ek.
I morgon fredag samlas alla inblandade för genomgång av arbetet.

 

Dokument för nedladdning

Sårbarhetsanalysen - uppdraget.pdf

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen