Gråhundstik dödad av varg utanför Enviken

2011-09-27 |

Förra torsdagen dödades en kalv av varg i närheten av Västervik. Dagen efter observerades en varg i närheten av Stegeborg i samma område.
Jaktledaren för det jaktlag som sedan någon månad skyddsjagar en varg på Vikbolandet tror inte att det är ”hans” varg som lämnat området och gått ner till Västervik.
Skyddsjakten på Vikbolandet pågår till och med fredag 30 september.

I  lördags morse attackerades en stövare av en varg under på harjakt nordväst om Åmot i Sjösvedenreviret.
När hunden återvände till sin ägare upptäckte denne att hunden var skadad. Veterinären som behandlade hunden, bland annat fick man sy ihop flera sår, säger att det sannolikt är varg som är orsaken till skadorna.

I söndags dödades en åttaårig gråhundstik av varg mellan Enviken och Gårdviks fäbodar i Dalarna. Hunden återfanns en timma efter attacken och då återstod bara huvud och ena låret.
Ägaren var ute och tränade sin hund inför älgjakten.
Efter en halvtimma upptäckte han på pejlen att hunden var stilla, och när hon fortfarande var kvar på samma plats ringde han upp hunden.  Det han hörde då var sannolikt vargens behandling av det som var kvar av hunden, skrap och andra ljud hördes. Efter ytterligare fem minuter på samma plats insåg ägaren att något var fel.
Han åkte mot platsen där hunden fanns och gick sista biten. Det som mötte honom var en flyende varg och resterna av sin gråhundstik.
Länsstyrelsen säger att det  är det vargar från Långsjöreviret.

Varg dödade ett får i Dalsäng utanför Sandviken 18 september. Tre dagar senare lämnade fårägaren in en skyddsjaktsansökan.
Länsstyrelsen Gävleborg funderar fortfarande på vilket beslut man ska fatta, trots att man på sin hemsida säger att man skyndsamt ska handlägga ärendet.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen