GPSen blev den direkta orsaken till Kynnavargens död på lördag eftermiddag

2011-11-11 |

Vid Väraberga väster om Älmhult slutade livet för den genetiskt viktiga vargtiken från norska Kynnareviret

Jakten på vargen Kynna är över. I lördags klockan 15.30 sköts hon av ett jaktlag från Älmhult.
Enligt Jakt & Jägare hade tikens GPS en avgörande roll att man lyckades döda henne. Man gick på hennes lega och stötte upp henne framför en passkytt.
Platsen där vargtiken sköts heter Väraberga som ligger rakt väster om Älmhult.

- Hela hetsen mot Kynna känns helt uppåt väggarna och i strid med lagstiftningens stränga restriktioner och villkor för skyddsjakt av rovdjur, säger Ann Dahlerus, generalsekreterare i Svenska Rovdjursföreningen i en intervju med Kvällsposten.
Och hon menar att hela saken kunde kunde lösts på annat sätt
- Det hade kunnat gå att lösa på ett annat sätt. Framför allt borde man noggrannare undersökt möjligheterna till att stängsla in de utsatta hägnen med tamboskap.
I torsdags gav Naturvårdsverket tillstånd till förlängd skyddsjakt och den här gången var jägarna effektivare. Under ordinarie skyddsjakt som pågick tre veckor påsköts hon en gång men i övrigt höll hon sig undan.
Senaste tiden har Kynna varit utanför det tidigare reviret men hade sedan några dagar återvänt och börjat riva får igen.
Ä Att vargen nu återkommer till sitt revir och gör förnyade angrepp på får gör att vi bedömer att det med stor sannolikhet blir ytterligare angrepp. Vi gör samma bedömning som tidigare, det vill säga att det inte är möjligt att sätta upp tillräckligt med rovdjursavvisande stängsel på kort tid för att förhindra ytterligare angrepp, sade Ruona Burman, viltsamordnare på Naturvårdsverket när beslutet att förlänga jakten togs i veckan.

Dokument för nedladdning

Skyddsjakt Kynna fortsatt jakt 10 nov.pdf

Relaterade länkar

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen