Globalt problem att rovdjur minskar

2014-01-13 |

De stora rovdjuren minskar i världen och ekosystemen förändras på flera sätt när rovdjuren försvinner, det visar en studie som publicerats i Science.

Studien handlar om totalt 31 arter av landlevande rovdjur som väger mer än 15 kg, till exempel afrikansk vildhund, dingo, manvarg, snöleopard och lejon, men även lodjur och varg. 75 procent av rovdjuren minskar och drygt hälften av dessa har redan förlorat mer än halva sitt utbredningsområde.

Rovdjuren har stor betydelse för andra arter och därmed hur ekosystemen fungerar. I Europa är det särskilt tydligt när det gäller lodjuret. Lodjur kan ju hålla nere antalet rådjur men lodjur dödar även rödräv, vilket gynnar rävens bytesdjur. Där det är gott om lo finns det därför mer hare, orre och tjäder och färre rävar.

I övriga världen kan man bland annat se effekter av att den australiensiska vildhunden, dingon,  utrotats från stora delar av Australien. Där dingon försvunnit har antalet känguruer ökat, vilket kan leda till överbetning. Samtidigt blir det fler rävar och katter vilket i sin tur lett till att flera inhemska pungdjursarter har minskat eller dött ut i områden utan dingo.

I en del nordamerikanska nationalparker har vargens och pumans återkomst lett till minskade hjortstammar och det minskade betestrycket har gynnat bäver och vissa småfåglar.

I Afrika har lejon och leoparder minskat och babianerna blivit så många att de gör skada på jordbruksgrödor. Dessutom äter babianer andra mindre djur, vilket medfört att små hjortdjur och små apor minskat.

 Läs hela studien här

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen