Glad nyhet: Rysshanen finns kvar i norska Kynnareviret

2011-04-18 |

Två norska revir har sina föräldradjur kvar intakta visar DNA-prov.

Flere av foreldreulvene, som fikk valper i de tre helnorske revirene Slettås, Kynna og Linnekleppen i fjor sommer, er nå funnet. Det kan overvåkingen slå fast etter å ha analysert DNA fra innsamlede hår og ekskrementer.

Det har hittil i vinter ikke lyktes å påvise intakte foreldrepar ved hjelp av DNA-analyser i de tre helnorske ulverevirene Slettås, Kynna og Linnekleppen. Funn av DNA-prøver i disse områdene i januar og februar gav imidlertid nytt håp.
To intakte foreldrepar

I Slettås-reviret tydet sporing på snø i første halvdel av vinteren på at foreldreparet var intakt.

Ä Analysene av DNA-prøvene, som ble samlet inn under sporing i dette reviret så sent som 24. februar, har nå bekreftet at begge foreldrene til valpene i Slettås fortsatt var i reviret på dette tidspunktet, sier Morten Kjørstad, leder i Rovdata.

Ä DNA-analysene viser også at den finskrussiske faren til valpene i Kynna-reviret ble sporet i reviret 12. januar i år. Tispa i dette reviret ble påvist ved hjelp av DNA-analyser tidligere i vinter, men hannen har vi altså ikke lykkes med å påvise før nå, sier Kjørstad.

Fortsatt savnet
I Linnekleppen-reviret tyder imidlertid alt på at tispa mangler og at lederhannen har vært alene med valpene i vinter. Tispa har ikke blitt påvist blant totalt 29 analyserte DNA-prøver.

Ä I motsetning til i forrige vinter har det denne vinteren ikke blitt funnet revirmarkeringer etter tispe med løpeblod i dette reviret, verken av oss eller noen av våre lokale samarbeidspartnere. Det er derfor tvilsomt om det vil bli født ett nytt valpekull i Linnekleppen-reviret til sommeren, sier Petter Wabakken, prosjektleder ved Høgskolen i Hedmark.

Styrker ulvebestanden
I Kynna-reviret har den finskrussiske hannen og hans partner brakt til verden totalt 24 ulvevalper over tre år. Flere av avkommene er nå i ferd med å etablere seg med partnere både på norsk og svensk side av grensen.

Ä Det at vi nå kan få et fjerde ulvekull i Kynna vil i så fall være nok et verdifullt genetisk bidrag til bestanden i Skandinavia, dersom noen av valpene etter hvert lykkes å reprodusere seg og føre genene videre, sier Wabakken.

Overvåkingen viser blant annet at lederhannen i Julussa-reviret har fått en ny partner, nettopp fra Kynna-reviret.

Ä Den gamle ledertispa i Julussa-reviret, som har hatt tre ulike partnere, er nå byttet ut med ei ulvetispe fra 2009-kullet i Kynna. Den nye tispa har den finskrussiske hannen i Kynna-reviret som far, sier Wabakken.

Fortsatt foreløpige konklusjoner
Sesongen for sporing og telling av ulv på snø er nå over. Selv om snøsesongen er over, er det likevel foreløpige resultater som blir presentert i den siste rapporten fra Høgskolen i Hedmark.

Ä Det gjenstår fortsatt noen DNA-analyser, og våre norske data skal i tillegg vurderes opp mot de svenske dataene fra vintersesongen, før vi kan gi noen endelige konklusjoner, forteller Wabakken.

Den endelige rapporten for ulv i Norge, Sverige og Finland for vinteren 2010-2011 vil være klar 1. november i år.

Ønsker fortsatt tips
Både Kjørstad og Wabakken er takknemlige for alle observasjoner av ulv, eller spor og sportegn, som har blitt meldt inn i løpet av årets sporingssesong.

På dette tidspunktet har ett år gamle ungulver begynt å forlate oppvekstrevirene sine og legge ut på vandring, og de kan i teorien dukke opp hvor som helst i Skandinavia i tiden framover. Overvåkingen er derfor fortsatt avhengige av tips fra publikum.

Ä Vi ønsker at observasjoner av ulv blir meldt inn til Statens naturoppsyn (SNO) eller Høgskolen i Hedmark, slik at vi på denne måten også kan få en best mulig oversikt over individer på vandring i tiden som kommer, forteller Kjørstad.

Fakta om overvåkingen av ulv i Norge:
• Ulvene blir hovedsakelig overvåket ved å spore individer på snø om vinteren og ved å analysere DNA fra hår og ekskrementer.
• Hovedfokuset er på hvor mange ulvekull som blir født hvert år, hvor mange individer det er til sammen i bestanden, og hvordan disse er fordelt i ulike flokker og par som hevder revirer.
• Overvåkingen blir utført gjennom Det nasjonale overvåkingsprogrammet for rovvilt, i samarbeid med de ansvarlige for overvåkingen i Sverige og Finland.
• Rovdata har ansvaret for overvåkingen av ulv i Norge og for at oversikten over hvor mange ulver det er i landet er best mulig.
• Høgskolen i Hedmark på Evenstad har ansvaret for å spore ulveflokker, par og stasjonære, enslige individer i Norge.
• Statens naturoppsyn (SNO) følger opp de individene som ikke har etablert egne territorier.
• Det genetiske materialet, som blir samlet inn i felt, blir analysert ved laboratoriet hos Norsk institutt for naturforskning (NINA).

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen