GävleDala- och Örebroreviren som kan få vargvalpar

2011-04-06 |

Gimmenreviret A och Nornreviret som föreslås bli fosterrevir till varsin utsättningsvalp i år.

Gimmenreviret och Nornreviret. Det är de mest lämpliga platserna för inplantering av vargvalpar i Dalarna.
Örebro kommer att föreslå Ulriksberg- och Lokareviren.
Och Gävleborg föreslår Sjösvedenreviret och Korsåreviret. i länets tredje revir Galven föds redan genetiska blandvalpar sedan några år.

– Vi vill klargöra att beslutet gäller för inplantering i år. Vargsituationen kan förändras totalt tills nästa år, och beslutet kan komma att behöva omprövas då. säger landshövding Maria Norrfalk i Dalarna

På viltförvaltningsdelegationens möte diskuterades att det behövs viktiga tillägg till regeringens remiss. Dels behöver det klargöras hur en kommande licensjakt ska bedrivas i de här reviren, och dels behövs en kvalitetssäker bedömning på hur stor vargstammen är i länet. Dessutom måste det klargöras hur markägare i de berörda reviren ska kompenseras.

– För att få en acceptans för vargfrågan behöver vi få ett svar på dessa frågor, säger landshövding Maria Norrfalk.

Övriga län har ännu inte sett ut några revir.
Länsstyrelsen i Värmland har skrivit till regeringen och vill att hela arbetet med att peka ut revir skjuts upp till i mars nästa år.

- Eftersom det ändå inte är finns några vargvalpar att placera ut i vår, så är det bättre att vänta med att peka ut revir till nästa vinter, säger Lars Furuholm som är rovdjursansvarig på länsstyrelsen i Värmland.

– Det kan hända mycket i naturen, till exempel kan föräldradjur bli överkörda av bilar, de kan bli usatta för skyddsjakt eller olaga jakt, säger han.

Länsstyrelsen i Örebro föreslår troligen vargreviren i Ulriksberg och Loka som lämpliga revir för utsättning av vargvalpar. Detta som ett svar på regeringens förfrågan.
Viltförvaltningsdelegationen i Örebro konstaterar i ett förslag till beslut att det dokumenterats föryngringar i de båda reviren, de ligger inte nära renskötselområden och det är sannolikt att markägarna, huvudsakligen stora skogsbolag, kan acceptera utsättningen. Vidare bedöms området ha relativt få fårbesättningar. Dock noteras att det för tillfället saknas fungerande sändare på tikarna i reviren.

Relaterade länkar

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen