Förvaltningsrätten stoppar jakten på finsk-ryskan igen efter flera överklaganden

2013-02-26 |

Förvaltningsrätten i Stockholm har beslutat om en ny inhibition av jakten på den finsk-ryska vargtiken i junsele. Skyddsjakten får därmed inte genomföras i avvaktan på förvaltningsrättens slutliga avgörande i målet.
Inhibitionen togs sedan flera naturföreningar överklagat dagens beslut av Naturvårdsverke att återuoppta skyddsjakten på vargtiken.
Bland de som klagat finns Rovdjursföreningen som var drivande även då jakten stoppades förra gången.

Naturvårdsverket ska yttra sig till förvaltningsrätten senast den 8 mars. Sedan är det de klagande naturföreningarnas tur att svara på Naturvårdsverkets yttrande. Vilket kan innebära att jakten inte kan komma igång förrän tidigast någon gång under vecka 11.

Som grund för sin begäran om inhibition åberopar Rovdjursföreningen i huvudsak samma grundersom vid den förra begäran; Den aktuella vargtiken har dokumenterat högt genetiska värde och vargens överlevnad är av stor vikt för att vargstammen ska uppnå gynnsam bevarandestatus. Om vargen skjuts innebär det att vargstammens utsikter att uppnå gynnsam bevarandestatus försvåras avsevärt. Att två immigrerade vargar nyligen flyttats från Tornedalen söderut förändrar inte denna situation, skriver föreningen.

Naturvårdsverket hävdar i dagens beslut att det föreligger en helt ny situation, med en ny tidsperiod, en ny situation med vargarna där det bara är en varg kvar, samt att vargtiken ändrat beteende genom att hon minskat sitt område där hon rör sig och nu jagar enbart där renarna befinner sig. Naturvårdsverket menar också att det är helt nya skador att bedöma med 26 rivna renar sedan verkets förra jaktbeslut.
SRF menar att utöver antalet dödade renar har inga nya omständigheter framkommit. Föreningen menar att detta nya ärende rör samma varg och samma situation.

Rovdjursföreningen skriver att förutom antalet dödade renar har Naturvårdsverket inte framställt några nya omständigheter i fallet. Antalet slagna renar kan inte ensamt utgöra bedömningsgrund för vad som är allvarlig skada. Detta måste ses i relation de till de omständigheter som föreningen tidigare åberopat, vilket bland annat inbegriper:
- det totala antalet renar i området
- den tidsperiod under vilken vargen/vargarna befunnit sig i området
- den ersättning som utgår för vargförekomsten till samebyn, vilken vida överstiger värdet av de slagna renarna.

Föreningen menar att det inte kan uteslutas att den nya situation som Naturvårdsverket hävdar inträtt med tjugosex dödade renar har skapats av att myndigheterna skjutit vargtikens partner, samt att länsstyrelsepersonal och renskötare sedan dess cirklar runt vargen med snöskotrar varje dygn för att spåra henne. Självfallet blir vargen stressad och har inte ro att äta de bytesdjur hon slår för att överleva. Hon tvingas hela tiden slå nya bytesdjur.

Renägarna kommer att överklaga inhibitionen till Kammarätten.

Kommentarer
- Det här har allt mer börjat likna en illa skriven fars där alla är förlorare. Nu måste alla parter på allvar inrikta sig på en hållbar kompromiss som ger lugn och ro kombinerat med ett seriöst ersättningssystem vid skador, säger Mikael Karlsson, ordförande Naturskyddsföreningen.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen