Förvaltningsrätten satte stopp för vinterns licensjakt på varg

2016-02-12 |

Fem revir som skulle ha tömts på hela familjegrupper får nu leva och det innebär nya valpar i vår samtidigt som förra åets valpar vandrar ut från reviret. Ett vargrevir är ett kretslopp med samma antal vargar i familjegruppen år från år.

Förvaltningsrätten i Karlstad stod emot påtryckningarna från Jägareförbundet och Länsstyrelserna i Värmland och Örebro.
Vinterns licensjakt i Värmland och Örebro är nu definitivt stoppad.

Förvaltningsrätten upphävde i dag Länsstyrelsernas beslut att tillåta licensjakt i vinter.
Flera tunga naturorganisationer hade överklagat länsstyrelsens beslut, bland andra Naturskyddsföreningen, WWF och Rovdjursföreningen.
- Beslutet innebär att vår bedömning att överklaga jakten var helt rätt. Och än en gång har domstolarna i landet gjort klart att det inte är tillåtet att skjuta av den sårbara svenska vargpopulationen med över 11 procent, säger Rovdjursföreningens ordförande Kenth Nauclér.
- Det känns väldigt bra för det fortsatta arbetet med och för våra rovdjur. Nu måste jägarna och myndigheterna gå hem och göra om, och göra rätt.
- De som kritiserar oss för att sabotera jakten med att överklaga har också fått lite att tänka på. Vargen skall skyddas som vilken annan art i vår fauna. Vi har två tidigare kammarrättsdomar som säger samma sak, säger han.
Sedan tidigare är licensjakten efter sex vargar i Färnareviret stoppad i Västmanland av Förvaltningsrätten i Uppsala.
Tyvärr upphävde Kammarrätten i Sundsvall inhibitionen av jakten som Förvaltningsrätten i Falun lade när jakten i Dalarna och Gävleborg överklagades. Och där kom jakten igång och hittills är 14 vargar av 15 i två revir skjutna.
Hela licensjakten omfattade jakt på 48 vargar i sju revir fördelade på Värmland, Örebro, Västmanland, Dalarna och Gävleborg.
Jan Bergstam

Här följer Förvaltningsrättens pressmeddelande som förklarar hur rätten har resonerat, hela domen i slutet av artikeln:
Förvaltningsrätten i Karlstad bedömer att Länsstyrelserna i Värmlands och Örebro läns beslut att tillåta licensjakt efter varg 2016 i länen inte är förenliga med det strikta skydd av vargstammen som följer av EU-direktiv och svensk lagstiftning. Därför upphäver domstolen besluten i en dom i dag. – Förvaltningsrätten anser att länsstyrelsernas syften med jakten kan vara acceptabla syften för att tillåta ett sådant undantag som licensjakt efter varg innebär. Men för att det ska bli någon licensjakt krävs starkare bevis för att jakten ger det resultat som länsstyrelserna pekar på, säger lagman Marie-Jeanette Axelius Friberg.

Utgångspunkter för förvaltningsrättens bedömning

Vargen är fridlyst enligt det strikta skydd den svenska vargpopulationen har i EU:s livsmiljödirektiv (ibland betecknat art- och habitatdirektivet) och som är bindande för Sverige. I direktivet är förbud mot dödande av vissa djurarter, såsom vargen, av central betydelse men skyddet för vargen är inte absolut. Ett undantagsbeslut om jakt efter varg kan tillåtas i vissa fall.För ett sådant undantag krävs att jakten är ändamålsenlig och proportionerlig i förhållande till syftet med jakten. Den myndighet som fattar ett beslut om licensjakt efter varg måste presentera starka skäl som visar bland annat att det angivna ändamålet är godtagbart, att ändamålet inte kan uppnås på annat sätt än med jakt.

Förvaltningsrättens bedömning

Förvaltningsrätten anser att det syfte länsstyrelserna angett för licensjakten – att begränsa de socioekonomiska konsekvenserna och förbättra möjligheterna för tamdjurshållning – i sig kan vara ett acceptabelt syfte för undantag från det strikta skyddssystemet för varg.Rätten konstaterar dock att det i länsstyrelsernas beslutsunderlag saknas tillräckligt stöd för att licensjaktens syften kan komma att uppnås genom jakten. Detta tillsammans med att licensjakten enligt förvaltningsrättens mening är förhållandevis omfattande – licensjakten på nationell nivå motsvarar ca 11 procent av den svenska vargstammen – ligger till grund för ställningstagandet att beslutet inte heller kan anses vara proportionerligt. Underinstansernas beslut om licensjakt har därför upphävts.

Bakgrund
Enligt länsstyrelsernas beslut skulle jakt efter 26 vargar få bedrivas under tidsperioden 2 januari–15 februari 2016. Efter överklagande fastställde Naturvårdsverket i huvudsak länsstyrelsernas beslut. Verkets beslut överklagades till Förvaltningsrätten i Karlstad, som den 28 december 2015 beslutade att licensjakten tills vidare inte fick genomföras (inhibition).

Dokument för nedladdning

Förvaltningsrätten 12 feb-16.pdf

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen