Förvaltningsrätten i Luleå får ensamt ansvar för de stora rovdjuren

2016-05-27 |

Hit till Förvaltningsrätten ska alla överklagande om jakt på de stora rovdjuren skickas från 20 juni i år.

Regeringen beslutade i går att överklaganden av beslut om jakt efter stora rovdjur ska koncentreras till Förvaltningsrätten i Luleå.
Beslut om licensjakt efter varg ska fattas i god tid före jaktstart.
Naturvårdsverket finns inte längre med i överprövningskedjan.


Syftet med förändringen är att få till stånd en snabbare, effektivare och mer likvärdig beslutsprocess.
Beslutet om ändringar i Jaktförordningen och förordningen om allmänna förvaltningsdomstolars behörighet innebär att Förvaltningsrätten i Luleå blir specialforum för överklaganden av jaktbeslut avseende björn, varg, järv, lo och kungsörn.
Vidare innebär ändringen att beslut om licensjakt efter varg som huvudregel får fattas senast den 1 oktober. De år som miniminivåer ska fastställas får beslut om licensjakt efter varg istället fattas senast den 15 oktober.
- Att tvinga myndigheterna att fatta licensjaktsbeslut tidigt på hösten ökar nog risken för att licensjakten blir av, trots att den jakten egentligen strider mot EU-lagstiftningen. För att undvika cirkusen med överklaganden mitt i jakttiden vore det bättre att helt enkelt ta
bort möjligheten till licensjakt på varg, skriver Rovdjursföreningen i en kommentar till Regeringens beslut.
Beslutet innebär också att beslut om jakt efter andra arter som skyddas av art- och habitatdirektivet och beslut om jakt efter vilda fåglar utöver kungsörn får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Det för även med sig att Naturvårdsverket inte längre ska vara en instans i överprövningskedjan. Vill man överklaga ett beslut i Förvaltningsrätten ska denna prövas av Kammarrätten i Sundsvall enligt eftersom som den är nästa instans efter Luleårätten.
- Det är glädjande att vi med dessa ändringar kan få lite ordning och reda vid beslut om jakt. Domstolsprövning av en länsstyrelses jaktbeslut ska inte kunna ske så pass sent att jakttiden hinner upphöra innan slutgiltigt beslut tas, säger landsbygdsminister Sven-Erik Bucht i ett pressmeddelande.
i och med ändringen i Jaktförordningen införs också en bestämmelse som innebär att ärenden om jakt efter arter som skyddas av art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet ska handläggas skyndsamt.
Ändringarna träder i kraft den 20 juni.

Fakta
De nu beslutade ändringarna grundar sig på förslagen i
promemorian Ändring av jaktförordningen och förordningen om allmänna
förvaltningsdomstolars behörighet, som remitterats under våren 2016.
Frågan om specialforum för vissa jaktbeslut har även remitterats under hösten
2015 genom promemorian Överprövning av beslut om skyddsjakt och
licensjakt för vissa rovdjur.
Högsta förvaltningsdomstolen beslutade den 18 december 2015 att överklagandeförbudet i 58 § 1 jaktförordningen (1987:905) står i strid med unionsrätten såvitt gäller jakt efter en art som skyddas av rådets direktiv 92/43/EEG om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (art- och habitatdirektivet).

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen