Förvaltningsrätten avslår överklagandet av skyddsjakten i Sjundareviret

2016-05-25 |

Redan när Rovdjursföreningen i början av maj överklagade skyddsjakten på en varg i Sjundareviret gav Förvaltningsrätten en fingervisning om vartåt det lutade.
Rätten lät jakten fortsätta trots att Rovdjursföreningen begärde inhibition, alltså få ett stopp för jakten under tiden som jakten i sak prövades.

Nu har Förvaltningsrätten prövat överklagandet och skyddsjakten kommer inte att stoppas.
Enligt domen konstateras att i nuläget finns ingen annan åtgärd för att förhindra att fåren på Molstaberg möjligen kommer att angripas.
- Att upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus för arten försvåras inte om en av dessa vargar skjuts. En skyddsjakt kan vidare antas hindra att allvarlig skada uppkommer. Det är inte möjligt att på kort sikt genomföra permanenta förebyggande åtgärder för att skydda fåren, skriver Förvaltningsrätten i ett pressmeddelande.
Hela domen finns nedan i bilaga.
Förra året då familjegruppen var intakt med föräldradjur och ett antal valpar fick fårägarna ett 60-tal får dödade under sommaren och hösten.
Angreppen kom av sig när föräldratiken sköts på sensommaren. Mannen som sköt är misstänkt för grov olaga jakt.
Utöver Rovdjursföreningen har ytterligare tre organisationer överklagat skyddsjakten som beslutades av Länsstyrelsen i Stockholm.
Jakten som hittills varit resultatlös får därmed fortsätta, enligt Länsstyrelsens beslutet till 10 juni.
Hur många vargar som finns kvar i reviret är det ingen som vet. Några tecken på att föräldrahanen är kvar finns inte, möjligen finns en eller några valpar kvar. Men även dessa kan vara på väg att lämna området enligt valpars normala beteende. Finns det en tik bland eventuellt kvarvarande valpar kan hon ta över reviret.

Dokument för nedladdning

Dom Sjunda 24 maj-16.pdf

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen