Forskarna tror inte själva på sin vargjaktsrapport - vill ha en fördjupad analys

2012-12-17 |

Olof Liberg är en av forskarna bakom rensningsrapporten. Han vill ha en fördjupad analys av sin rapport innan ett eventuellt jaktbeslut tas.

- Våra slutsatser bör prövas i en fördjupad analys inan de används som underlag för förvaltningsbeslut.
Det skriver Grimsöforskarna Olof Liberg och Håkan Sand i den rapport om effekterna av genetisk rensningsjakt på varg som Naturvårdsverket offentliggjort i dag. Trots det aviserar verket ett beslut om sådan jakt inom kort.
- Varför är det så hysteriskt bråttom? undrar Rovdjursföreningens ordförande Roger Olsson.

- Vi förutsätter att Naturvårdsverket sansar sig och genomför en oberoende vetenskaplig granskning av rapporten. Frågan om genetisk rensningsjakt på varg är kontroversiell och komplicerad, och det vore orimligt att ta beslut baserat på en enda vetenskaplig bedömning, gjord i en mycket begränsad forskningsmiljö. I synnerhet som forskarna själva anser att det behövs en fördjupad analys, säger Roger Olsson.
I rapporten tackas sex forskare för bidrag. Fyra av dem finns på samma institution, Grimsö viltforskningsstation, som artikelförfattarna Olof Liberg och Håkan Sand, och ytterligare en på samma universitet, SLU.
Enligt det uppdrag forskarna fick av Naturvårdsverket skulle de samråda med andra relevanta forskningsmiljöer. De skulle också redovisa om andra forskargrupper har avvikande uppfattningar än de som redovisas i rapporten.
Någon sådant samråd tycks inte ha skett och ingen redovisning av avvikande meningar finns i rapporten. Detta trots att högst relevanta svenska forskningsmiljöer bevisligen har en annan uppfattning än Grimsöforskarna om jakt som metod för genetisk förstärkning.
Nils Ryman och Linda Laikre vid Stockholms Universitet uttalade sig tidigare i höstas mycket kritiskt om sådan jakt.
Liberg och Sand är uppenbarligen medvetna om bristernas i detta avseende. I en avslutande kommentar skriver de att rapporten tagits fram under stark tidspress.
De rekommenderar därför att dess slutsatser prövas i en fördjupad analys innan de används som underlag för förvaltningsbeslut, i synnerhet långsiktiga sådana.
- Mot den bakgrunden är det ytterst anmärkningsvärt att Naturvårdsverkets viltsamordnare Ruona Burman aviserar ett beslut om genetisk rensningsjakt på varg redan samma dag som hon får rapporten.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen