Förenklad skyddsjakt ledord i Vargkommitténs förslag för större vargacceptans på landsbygden

2013-08-23 |

Vargkommitténs ordförande Peter Egardt

I dag presenterar Vargkommittén sitt förslag hur vi i framtiden skall förvalta våra vargar.
Vargkommitténs ordförande Peter Egardt och dess sekreterare Lennart Nordvarg skriver i dag på SvD Opinion om hur förslaget har utformats för att öka acceptansen främst hos landsbygdsbefolkningen.
Förenklad skyddsjakt är ledord i förslaget.

Skyddsjakt ska regelmässigt beviljas vid första angrepp på frigående djur inom fäbodbruk, rennäring och djurhållning på skärgårdsöar. Enda undantaget är dokumenterat genetiskt värdefulla vargar.
Kriterierna för när myndigheter kan besluta om skyddsjakt i alla andra fall förenklas också. Empirisk kunskap och erfarenhet måste kunna vara ett sådant kriterium.
Beskattningen av vargstammen ska, förutom via naturlig dödlighet och trafikdöd, i första hand ske genom skyddsjakt.

Licensjakt kan tillåtas
Om den totala dödligheten, inklusive skyddsjakt, understiger föryngringen, samtidigt som gynnsam bevarandestatus är uppnådd, ska licensjakt efter varg med låg grad av genetisk variation tillåtas. Om genetiken förbättras ska vargstammens numerär kunna minska.

 

Vargkommitténs förslag

 

Fakta Vargkommittén
Kommittén skall hjälpa regeringen att utveckla en hållbar rovdjurspolitik för varg i Sverige. Den ska bland annat se till att berörda organisationer ges möjlighet att medverka i arbetet med att nå gynnsam bevarandestatus för varg och att hänsyn tas till berörda intressen, näringar och verksamheter samt rådande kunskapsläge.

Organisationer och föreningar som deltar i arbetet
Sveriges Kommuner och Landsting, Svenska Rovdjursföreningen, Svenska Jägareförbundet, Svenska Samernas Riksförbund, Naturskyddsföreningen, Jägarnas Riksförbund, Föreningen Sveriges Fäbodbrukare, Lantbrukarnas Riksförbund, Världsnaturfonden

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen